Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1939 - Johnsson, Melker: D. H. Lawrence, kriget och samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D. H. LAWRENCE, KRIGET OCH
SAMHÄLLET
Av MELKER JOHNSSON.
Vi har å ena sidan individen. Men å den andra står samhället. Och
denna motsättning behärskar det mänskliga livet. Det är inte så, att vi
kan vara antingen individer eller samhällsvarelser. Om människorna
hävdade sig själva utan hänsyn till andra, skulle de snart förgöra
varandra. Vi skulle få det tillstånd, som enligt den engelske filosofen
Hobbes rådde, innan en överindividuell statsmakt organiserades, ett
allas krig mot alla, vad som förr var djungelns lag och nu är gangsterns
välde. Men samhället undergräver å andra sidan lika säkert sin egen
existens genom att inte respektera den enskilde. En sådan stat lever i
krig med sina egna medlemmar. Den förtär sig själv.
Den engelske författaren D. H. Lawrences egenart består däri att
han med en i sin samtid enastående och oförnuftig lidelse sökte förena
dessa två krafter, som nu i bittert hat eller dumt oförstående tyckes
vilja ömsesidigt upphäva och förgöra varandra, individualism och
samhörighet, oberoende och gemenskap. Han insåg, att lösningen inte
kunde bestå i en seger för den ena av de två motsättningarna utan
att den fanns i ett samspel och jämviktsförhållande, som ständigt på
nytt måste tillkämpas och upprätthållas. Han upplevde lika lidelsefullt
båda principerna. Utgångspunkten för hans samhällskritik är en
ohämmad individualism. "Den individualitet, som var och en av oss har
fått", säger Lawrence vid ett tillfälle, "gör honom till en nyckfull,
oresonlig, farlig, opålitlig storhet för varje annan individ, emedan
varje annan individ någon gång måste reagera mot varje annan
individualitet utan undantag eller också förstöra sitt eget oberoende."
Dessa ord fastslår individualismens nödvändighet. Men man förstår
samtidigt dess orimlighet, om den får råda ensam. Och därför blir
Lawrence inte anarkist i meningen fiende till all statsauktoritet. Det
heter med ett avgörande tonfall i hans sista skrift, Apokalypsen,
skriven under de sista månaderna av hans liv, att vår djupaste åtrå
inte är personlig frihet: "Vad människan mest passionerat önskar, är
levande helhet och levande förening, inte sin egen isolerade frälsning
av sin själ."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
