Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1939 - Johnsson, Melker: D. H. Lawrence, kriget och samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1). Ii. Lawrence, Kriget och samhället 559
trapunkt — borde inte längre bedraga någon. I grunden är Lawrences
senare produktion mera kuslig än uppbygglig.
Världskrigsgenerationens destruktionslust har i honom fått sin talesman. Det vi nu ser för
våra ögon, att denna generation aldrig hade glömt eller förlåtit sitt
öde, det visste redan Lawrence. Han förklarar också varför: de
tvingades att tjäna ett dött ideal. Detta döda ideal är hela den
nuvarande kulturen och mänskligheten. Lawrence har därmed funnit ett
försvar för flykten från samhället. Han vill inte tjäna ett dött ideal.
Lawrence har bara skrivit denna enda politiska roman. Kängurun,
där han vill fixera sin ställning till olika politiska rörelser i samtiden.
Men vad som till slut händer är, att han vänder politiken ryggen i
en intensiv känsla av olust och leda. Hans politiska ståndpunkt blir,
att han inte vill ha med politik att göra. Han återvänder i stället till
sig själv och sitt personliga och religiösa liv.
Men Lawrence förenklar med sin radikala boskillnad mellan politik
och religion saken på ett sätt som låter misstänka, att det är något
han vill komma undan. Ty uppenbarligen kan man inte avföra
politiken från dagordningen därmed, att den är en krass
penningangelägenhet utan verklig betydelse för livet. Lawrence visste i grund och
botten, och vi vet ännu bättre, huru djupt politiken ingriper på alla
livets områden. Vad är i våra dagar inte beroende av politiken? Det
tjänar ingenting till att sticka huvudet i busken. Den hotande faran,
politiken, finns där ändå och kommer att uppsluka oss bakifrån, om
vi inte värjer oss med öppna ögon. Och även Lawrence förstod
mycket väl, att det förhåller sig så, hur mycket han än ville blunda
härför? Även i Kängurun heter det på ett ställe:
"Kristendomen är en religion, som predikar förakt för den
materiella världen. Och åtminstone på den delen av kristendomen tror jag
inte längre. Jag tror, att de män, som har en verklig kärlek till livet,
till sanningen, till att leva och inte till att äga, jag känner att de nu
måste ta kontrollen över de materiella tillgångarna helt enkelt för att
skydda världen från alla de massor, som blint vill lägga beslag på de
materiella tillgångarna för sig själva och ingenting annat."
Denna synpunkt är mera realistisk. Lawrence inser här, att det inte
är likgiltigt vem som kontrollerar kapitalet. Han säger inte som förut,
att egendomsfrågan skall lösas genom att vi upphör att bekymra oss
om den. Han framhåller i stället såsom Platon, att de rätta männen
med ansvaret för livets goda utveckling måste inneha regeringsmakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
