Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1939 - Ur månadens tidskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MÅNADENS TIDSKRIFTER
På denna avdelning göras sammandrag av sådana uppsatser i svenska
och utländska tidskrifter, som kunna antas vara av särskilt intresse för
Tidens läsare. Referaten avse blott att vägleda läsarna till studium av
arginaluppsatserna.
I Ekonomisk Tidskrift (nr 3, 1939) behandlar docent Ingvar Svennilson
frågan om penningpolitikens förhållande till försörjningspolitiken under
en avspärrningskris. — Den minskade tillgången på varor på grund av
minskad import bildar huvudförutsättningen för den ekonomiska politiken
under en avspärrningskris. En viss inskränkning av den totala inhemska
förbrukningen kan i ett sådant läge inte förhindras. Däremot kan
fördelningen av avspärrningens verkningar på olika områden påverkas genom
en statlig försörjningspolitik, som inriktas på att tillgodose de mest
trängande behoven — genom lagring, åtgärder till ökad självhushållning
samt underlättande av importen av de nödvändigaste varorna. En sådan
försörjningspolitik ger en ny innebörd åt vår penningpolitik. Den förut
gängse penningpolitiska målsättningen, »oförändrat penningvärde», har
— under prägel av den liberala välståndsekonomin — fått sin innebörd
bestämd av ett fritt konsumtionsval. I det levnadskostnadsindex, som
bildat rättesnöret för penningpolitiken, ingå nämligen olika priser med
vikter, som svara mot varornas faktiska ställning i konsumtionen. Det fria
konsumtionsvalet har sålunda fått bestämma vilka offer, som ansetts
påfordrade för att upprätthålla penningvärdet, när rubbningar skett i någon
del av prissystemet. I ett avspärrningsläge kan flull frihet vid
konsumtionsvalet ej längre lämnas. När i ett sådant läge staten svarar för
försörjningen, synes även den penningpolitiska målsättningen böra präglas av
den gradering av behoven, som ligger till grund för försörjningspolitiken.
— Det problematiska i den gängse strävan efter »oförändrat
penningvärde» visar sig då man nu överväger åtgärder för att motverka
importvarornas prisstegring. En nedpressning av arbetslöner och
jordbrukspriser i avsikt att motverka de stegrade importpriserna måste anses
innebära ett alltför stort offer, särskilt med tanke på risken av minskad
sysselsättning, även om penningvärdet därigenom kunde hållas oförändrat.
En sänkning av de utländska växelkurserna skulle genom sänkta
importpriser skapa ett oförändrat penningvärde, men en orimligt tung börda
skulle samtidigt läggas på exportindustrierna. Ett system som i högre
grad kunde anpassas efter försörjningspolitikens krav vore att
differentiera Riksbankens valutakurser vid försäljningen till importörer med
hänsyn taget till varuslagens betydelse för folkförsörjningen och stegringen
av deras införselpriser. En sådan differentiering skulle förutsätta, att
utrikeshandeln helt lades under ett licenssystem, att alla exportvalutor måste
erbjudas Riksbanken och att valutaförsäljningen sålunda helt kunde
samordnas med varuimporten. Vid import av mindre nödvändiga varor skulle
då kunna tillämpas en säljkurs, överstigande köpkursen, medan
sälj-kursen kunde hållas lägre än köpkursen vid import av mera
nödvändiga varor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
