Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1939 - Litteratur - Vogt: Vetenskapens front
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
575 Litteratur 654
tekniska utförandet av ett redan fattat beslut elier utreda ett tilltänkt
besluts verkningar. Samhällsvetenskapen besitter ingen speciell förmåga att
leda den politiska utvecklingen, det finns ingen »bästa» politik, som den
kunde finna ut, på samma sätt som det finns en sädessort, vilken är
den »bästa» att odla.
Hur ogenomtänkt författarens inställning är, visar sig tydligt vid
beskrivningen av den nya vetenskapens förhållande till de politiska partierna.
På ett ställe anföres sålunda, att den nya samhällsvetenskapen är
»revolutionär» till sitt väsen och endast kan vänta sig understöd från de
partiers sida, som vilja »omgestalta de bestående samhällsförhållandena.
På annat ställe sägs, att man får avstå från att uttala sig om vilken
riktning ett närmande mellan politik och vetenskap kommer att taga, om
det kommer att medföra »ett förborgerligande av arbetarrörelsen eller
en radikalisering av de borgerliga politiska partierna i riktning mot en
socialistisk politik». Till sist uttalar sig författaren just i denna fråga
och förklarar, att den beskrivna utvecklingen kommer att gå mot ett
när-m’ande mellan de olika partierna, »ett utjämnande av de nuvarande sociala
motsättnin ga rn a».
Vogts framtidsperspektiv av den vetenskapligt styrda staten, synes på
visst sätt mer fantastiskt än andra åberopade författares visioner om ett
kommande samhälle. Platons stat, ledd av de vise, tänkes skola
åstadkomma maximal styrka hos samhällskroppen och dygd hos medborgarne.
Visheten blir alltså ett medel att uppnå vissa angivna syften. Vogt
däremot utgår ej från några allmänna värden som riktlinjer för
veten-skapen, utan väntar tydligen att den skall utfinna både mål och medel.
Även Marx anföres. Härvid bör påpekas, att denne visserligen ansåg
att han med hjälp av sin vetenskapliga metod kunde förutsäga
samhällsutvecklingen. Men han menade ingalunda, att den vetenskapliga
insikten bestämde själva utvecklingen.
För att till sist allmänt karakterisera Vogts forskningsmetoder må
följande passus anföras ur Dogmens sammenbrudd: Max Webers skarpa
skiljande mellan politik och vetenskap bottnade sannolikt i en personlig
svaghetskänsla. Det vore en hittills olöst sociologisk specialuppgift
att undersöka den politiska inställningen hos andra forskare, som ha
samma mening som Weber, skriver Vogt vidare. »Jag kan här icke
framlägga någon dylik analys, men vill inskränka mig till att framhålla, att
man hos alla talesmän för detta skiljande skall finna bestämda typiska
samhälleliga inställningar: motvilja mot ett klart ståndpunktstagande till
de föreliggande sociala motsättningarna, önskan om att inta en fredad
ställning», resignation, tröstlöshet etc. Författaren har alltså inte
föreföretagit någon dylik undersökning, men han anser sig fullständigt
obe-hindrad att tala om vilket resultat undersökningen skulle få, om den
företoges.
Jörgen WesterståhL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
