Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 5 nov. 1939 - Utrikeskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586 U trikeskrönika
I en senare spridd version av talet lades till dessa krav också
anspråk på delar av Fiskarhalvön och Pummanguniemi vid Norra
is-havet.
Efter det att de ryska kraven sålunda offentliggjorts och sedan det
finska svaret överlämnats i Moskva, har utrikesminister Erkko
uttalat att Finland gjort eftergifter så långt legitima ryska
försvarsintressen synts föreligga, men icke kan acceptera krav som gör intrång
på Finlands suveränitet och oberoende neutralitet, därmed åsyftande
anspråken på flottbas vid Finska vikens mynning.
Förhandlingarna fortsätter när detta skrives och det synes därför
ännu finnas hopp om att en överenskommelse skall kunna träffas.
När tsarens arméer besegrades i världskriget och revolutionen
kastade in landet i ett långvarigt kaos, upphörde Ryssland att utöva
något nämnvärt inflytande på den internationella politiken. Det stödde
visserligen kommunistpartier i andra länder, som vållade oro här och
var, men det hade mycket liten kraft att sätta bakom sin utrikespolitik,
som ofta endast gick ut på att undvika isolering. Bakgrunden till den
nya ryska aktiviteten är visserligen kriget, som hastigt ökat Sovjets
relativa styrka, men detta är nog främst en påskyndande faktor. Större
betydelse har det på lång sikt, att landet nu återhämtat sina krafter
och genom sin industriella utveckling håller på att skaffa sig den styrka
som ger det dess plats som världsmakt.
Den närmaste avsikten med att de ryska militära positionerna
flyttats fram till Östersjön har väl varit att stärka västgränsen. Man har
lagt ett band av stål framför den, skrev Isvestija efter avslutandet av
de baltiska pakterna. Under krigets gång kan det kanske ges nya
tillfällen att smida sådana stålband. Sakligt sett borde Sovjet just nu
ha mest att vinna av tryggheten bakom denna järnlinje. Det fattas
ännu mycket innan de ekonomiska mål som ställdes upp på
partikongressen i våras är nådda.
Men perspektiven öppnar sig från det faktum att den ryska
utmattningsperioden är förbi. Kolossen börjar röra på sig. Det är en hel
kontinent som väcks upp ur sömnen bortom de nya kust fästningarna
vid Östersjön. Det vore ett misstag att tvivla på att det här är mycket
starka krafter som gör sig gällande och i framtiden kommer att göra
sig gällande i än högre grad.
Ole Jödal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
