Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 5 nov. 1939 - Hermansson, A.: Försäkringsverksamheten och samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För säkring svcrksamhet en och samhället 595
vederbörande statsorgan bestämma en viss för varje försäkringsbransch
gällande omkostnadsram, som icke utan särskilda skäl får överskridas.
Trafikförsäkringens förvaltningskostnader förtjänade egentligen sitt
eget kapitel. Varje person, som är ägare till ett motorfordon, har
obligatorisk skyldighet att skaffa sig en trafikförsäkring. Och man
kunde därför vänta att anskaffningskostnaderna för dessa försäkringar
skulle ha kunnat nedbringas till ett minimum på samma sätt som inom
den obligatoriska olycksfallsförsäkringen. Det är därför ganska
förvånande, att förvaltningskostnaderna inom denna försäkringsgren
under år 1937 — statistiken för 1938 har ännu icke utkommit —
slukade fyra av de till femton miljoner kronor uppgående premierna
och för det andra att cirka en fjärdedel av dessa förvaltningskostnader,
d. v. s. nära en miljon kronor utgjordes av utbetalade
anskaffningsprovisioner. Den officiella statistiken lämnar inga uppgifter om, huru
stor del av dessa provisionsbelopp, som utbetalades till de olika
bilfirmorna, men man vet ändå, att det är betydande summor, som
vandrat denna väg.
Det måste för övrigt betraktas som en ren anomali, att den
obligatoriska trafikförsäkringen skall ombesörjas av 32 enskilda bolag, av
vilka det ena icke kan bjuda kunderna några andra fördelar än alla
de övriga. Kostnaderna för denna decentralisering av verksamheten
måste givetvis betalas av försäkringstagarna. Och en förnuftig
centralisering av trafikförsäkringen skulle innebära så stora fördelar för
de tvångs försäkrade fordonsägarna, att statsmakterna helt enkelt icke
kunna underlåta att i en nära framtid upptaga frågan om en sådan
centralisering till behandling.
En faktor, som också är av väsentlig betydelse för den försäkrade
allmänheten, är det sätt, på vilket leveransen av det för allmänhetens
medel köpta försäkringsskyddet, d. v. s. bolagens regleringar av
inträffade skadefall, verkställes. Försäkringslagen nöjer sig med att endast
draga upp vissa allmänna regler för skaderegleringen och överlämnar
sålunda i stort sett åt bolagen själva att komma överens med sina
försäkringstagare. Detta förhållande gör, att hela
skaderegleringsför-fiarandet blir osäkert och famlande och att det lämnats många vägar
öppna för en rent godtycklig behandling av förekommande
försäkringsfall. Det stora flertalet skadefall regleras visserligen smärtfritt och
i god sämja mellan parterna. Men då bolagen ha en i stort sett
obegränsad frihet att handla efter gott finnande, inträffar det icke så
sällan, att vederbörande skadereglerare i rent reklamsyfte visa sig mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
