Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 5 nov. 1939 - Willers, Uno: Dolkstötsteorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D olkstö tsteorin 607
vände sig mot ett dylikt sista massuppbåd som en militär och politisk
omöjlighet, var enligt flera tillförlitliga källor Ludendorff.^
Likaledes finnes det icke någon möjlighet att inom ramen för denna
uppsats göra någon mera ingående granskning av
verklighetsunderlaget för "dolchstoss"-agitationen. Helt kan dock icke detta problem
gås förbi.
Man ställes omedelbart inför den frågan, från vilken definition av
begreppet man skall utgå; som vi sett finnas åtminstone ett par skilda.
Det torde emellertid även ha framgått, att den, som dominerat den
politiska agitationen, varit den av nationalsocialismen accepterade men
väl ursprungligen ur nationalistiska officerskretsar fritt från
partiband framvuxna: den revolterande hemortsbefolkningen hindrar
hären att fullfölja kriget fram till en "segerfred". Den definition, som
går ut på att med Dolchstoss skulle avses, att den revolutionära
rörelsen spelat en icke obetydlig roll för den slutgiltiga krigsutgången,
synes mig i så hög grad sakna reell betydelse, att den icke behöver tagas
upp till närmare behandling. Ingen torde väl vilja förneka, att så
verkligen varit fallet. Från den oavhängiga socialdemokratins sida
hade länge bedrivits en målmedveten revolutionär propaganda, vars
omfattning dock — såvitt jag kunnat finna — alltför ofta
överskattats. I en hel rad publikationer har man samlat åtskilligt revolutionärt
propagandamaterial, men så länge man icke mera exakt kan bestämma
upplagornas storlek, spridningsmöjligheterna etc., är det knappast
möjligt att avgöra dess betydelse. Mångt och mycket bär också spår
av att ha framskapats bland menige man under trycket av vidriga
förhållanden utan impulser från något politiskt parti.
Av grundläggande betydelse är naturligtvis att utröna, i vilken mån
den revolutionära propagandan endast var en naturlig och spontan
reaktion mot de tyska samhällsförhållanden, sådana som de gestaltade
sig under världskriget. Dit höra främst de sociala förhållandena inom
här och flotta: officerskårens rekrytering, dess ställning till
manskapet, dettas avlönings- och förplägnadsförhållanden o. s. v.
Myteriet i Kiel, den tändande gnistan till novemberrevolutionen,
bör enligt min bestämda mening betraktas som en i stort sett isolerad
matrosrörelse, symptomatisk till sin karaktär men utan direkt
samband med partiorganisationerna. För revolutionens vidare spridning
var denna matrosrörelse av ytterst stor betydelse.^
Slutligen inställer sig den stora, allt annat överskuggande frågan:
var det militära läget sådant, att Tyskland hade kunnat hålla ut
avsevärt längre för att nå fram till om också icke en "segerfred" så dock
1 Se t. ex. Erziberger, Enlebnisse im Weltkrieg, s. 322 och Berliner Tageblatt
d. 9 nov. 1928 (artikel av Ernst Feder).
2 Jag har avstått från att lämna någon dokumentering av denna ytterst
översiktliga framställning. För den politiska o. militära utvecklingen kan hänvisas
till Tingsten, Demokratieos seger och kris (1933) samt Yngve Lorents’
framställning i Norstedts världshistoria, d. 14 (1937). En sammanställning av
litteraturen i ämnet har jag lämnat i min uppsats: Den tyska novemiberrevolutionen.
En materialöversikt med särskild hänsyn till memoarlitteraturen (Historisk
tidskrift 1939, s. 81—99).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
