Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 5 nov. 1939 - Händelser och spörsmål - Prispolitiken under krigstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 641
ligt —- bidraga till att det normala varuflödet från producent till
konsument hämmas.
Slutligen tillkommer en tendens att hålla tillbaka varuutbudet
i förväntan på en prisstegring och en tendens att höja
produktpriserna med föregripande av en förutsedd allmän prisstegring. I
synnerhet när konkurrensen är på något sätt begränsad, torde dylika
tendenser göra sig gällande. Och i den mån utvecklingen ger stöd åt
prisförväntningarna, kan man vänta sig att tendenserna förstärkas. Ett
föregripande av en allmän prisstegring blir därigenom självt ägnat att
driva fram en sådan. Här möta för det ekonomiska livet i vissa lägen
normala och välkända företeelser som emellertid kunna få en olycklig
verkan, när de — som i krigstider måste bliva fallet — samverka med
en rad andra prisstegrande faktorer. Att prisutvecklingen i väsentlig
utsträckning bestämmes av förväntade prisförändringar betyder icke
endast att priserna kunna överstiga den nivå, som skulle ge balans
mellan tillgång och förbrukning, utan även att de kunna drivas allt
längre från denna nivå. Man har med andra ord icke rätt att räkna
med att prisutvecklingen skall bli självreglerande och tendera mot jämvikt
vid ett läge, vid vilket prishöjningen begränsas till vad som kan anses
motiverat av den ofrånkomliga inskränkningen av varuutbudet.
Prisstegrande faktorer på efterfrågesidan. Den företeelse som brukar
skjutas i förgrunden vid diskussionen av prisutvecklingen i krigstider är
den betydande köpkraftsökning som framkallas av statens utlägg
för f ö r s v a r s b e r e d s k a p e n. Därvid förutsättes, att dessa utlägg
icke täckas av verkliga inkomster. En grundläggande förutsättning för att
statsutgifternas ökning skall framkalla en »inflation» är vidare att
köpkraftsökningen icke neutraliseras genom ett motsvarande sparande från
inkomsttagarnas sida utan föranleder ökad konsumtionsvaruefterfrågan
och att den icke heller förbindes med en nedgång i den enskilda
investeringsverksamheten.
Mot erfarenheterna från det senaste världskriget och — i synnerhet —
åren närmast därefter, då dessa förutsättningar voro uppfyllda, stå senare
erfarenheter av motsatt innebörd. Det förbises ofta, att den svenska
valutapolitiken efter år 1933 i förening med den förda finanspolitiken
tillfört marknaden mycket betydande köpkraftstillskott, vilka visserligen
måste ha verkat i prisstegrande riktning men icke fått någon inflatorisk
effekt på grund av att förutsättningarna saknats för en sådan
utveckling; sparandet har ökats och tillkommanide produktion kunnat baseras
på outnyttjade produktiva tillgångar. Än tydligare är utvecklingen i
Tyskland, där till följd av en effektiv marknadsreglering, omfattande
bland annat arbetslönerna, en fortsatt kraftig underskottsbudgetering’
av den typ som eljest brukar möta unider krig, icke lett till de effekter
som man med en ytlig tolkning av erfarenheterna från världskriget hade
haft anledning vänta. Även Englands och Förenta statemas ekonomiska
utveckling under senare år kan åberopas till stöd för den här hävdade
uppfattningen. , ■
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
