Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1940 - Gårdlund, Torsten: Kriget och de sociala reformerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kriget och de sociala reformerna
seringen av yrkesinspektionen — åtgärder som beslötos under 1938 och
1939. Ute i landet hade man ännu icke kunnat få något avgörande
intryck av att reformpolitiken saktat av. Sedan riksdagen fattat sina beslut
följer nämligen oftast ett långt och krävande arbete inom de verkställande
organen innan reformerna blivit verklighet.
Men efter stormaktskrigets utbrott på hösten 1939 ställdes man mera
definitivt inför en allvarlig fråga: måste den reformpolitik, som mer än
något annat givit den socialdemokratiska rörelsen dess nuvarande prägel,
helt avstanna under kriget? Denna fråga blir särskilt allvarlig, när man
betänker, att även om det pågående kriget skulle avgöras inom en relativt
näraliggande framtid, kan den senaste tidens internationella spänning
fortsätta år efter år med nya maktkonstellationer och en ständig fara
för nya förvecklingar. De statsfinansiella svårigheter, som nu tyckas
utgöra ett hinder mot en fortsatt socialpolitisk expansion, ha till äventyrs
kommit för att stanna.
Dessbättre är sammanhanget mellan det statsfinansiella läget och
socialpolitikens ekonomiska möjligheter icke så enkelt, att det räcker med ett
allmänt krav på sparsamhet bara därför att rustningsutgifterna stegrats.
Det är nämligen möjligt, att de ekonomiska svårigheter, som skapas av
kriget, leda till en försämring av det enskilda näringslivets läge, och att
staten därför tillgriper konjunkturstimulerande utgifter, som bl. a. nyttjas
för socialpolitiska ändamål. Under den senaste diskussionen av de
finanspolitiska frågorna har ju denna möjlighet upptagits som ett av
alternativen.
De stora linjerna i problemet kunna antydas på följande sätt: Om staten
skall finansiera den ökade försvarsbördan genom lån eller beskattning
beror på den väntade konjunkturutvecklingen. Om en fortsatt
högkonjunktur inom det privata näringslivet vore att räkna med, skulle staten tvingas
att ta ut hela summan genom skatter. Ty en ökad statlig upplåning i ett
läge, då det enskilda näringslivets kreditbehov är oförändrat, skulle
medföra en kreditexpansion; ny köpkraft skulle tillskapas och varupriserna
drivas upp. När finansministern nu föreslår, att en viss summa skall
upp-lånas, är anledningen den, att han anser det sannolikt att näringslivets
upplåning kommer att minskas med ungefär samma belopp. Den statliga
upplåningen har sålunda medvetet avsetts som en konjunkturstimulans av
samma slag som i 1933 års krisplan. Om det nu skulle komma att visa
sig, att finansministern underskattat krissymptomen och att det enskilda
näringslivet trots den statliga upplåningen går en lågkonjunktur till mötes,
har staten tydligen varit alltför sparsam. Ur ett sådant läge finnes dock 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
