Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1940 - Dahlberg, Gunnar: 165,000 olycksfall i arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165,000 olycksfall i arbete
ror framgår, att för vuxna arbetare sjukdomar medföra större dödsrisk
än olycksfall i arbete men att, när det gäller invaliditet, olycksfallen spela
vida större roll än sjukdomarna samt att olycksfallsrisken med hänsyn
till förlorat antal arbetsdagar troligen är något så när jämförbar med
sjukdomsrisken.
Olycksfallsrisken är nu olika stor för olika arbetargrupper. I den
officiella statistiken skiljer man på arbetare anställda hos mindre arbetsgivare,
hos större arbetsgivare och hos staten. Dessa olika arbetargrupper stå
något olika olycksfallsrisk, vilket delvis sammanhänger med att arbetet
har olika karaktär för dessa grupper. Även andra förhållanden spela
emellertid in. En mera ingående uppdelning på olika yrkesgrupper visar, att
olycksfallsrisken för män, anställda i ämbetsverk, banker o. dyl., under
senare år hållit sig vid omkring 1,5 proc. per år, och att risken för manliga
arbetare, som tillhöra sådana grupper som malmförädling, malmbrytning
o. dyl., uppgår till drygt 20 proc. Till de riskfyllda grupperna höra vidare
metallindustri, sten-, kol- och torvindustri, träindustri, sjöfart och fiske
med tillhörande transporter, byggnadsverksamhet och kemisk-teknisk
industri, vilka ha risksiffror mellan 15 proc. och 20 proc. De anställda
kvinnorna stå, som vi förut framhållit, en låg risk för olycksfall; 1936 något
mer än 3 proc. per år. De, som äro anställda i kemisk-teknisk industri,
sjöfart och metallindustri samt en del andra yrkesgrupper, stå dock
förhållandevis hög risk — något mer än 5 proc. per år — men de nå aldrig
upp till männens medeltal. De siffror, som här anförts, bygga på den
officiella statistiken, i vilken företag, som äro något så när likartade,
sammanslås till större grupper. Det ligger emellertid i sakens natur, att vid
olika företag och vid speciella avdelningar inom ett företag risken är olika
stor. En mera detaljerad gruppering skulle säkerligen visa ytterligare
olikheter och föra fram till den slutsatsen, att vissa arbetargrupper äro
utsatta för en oerhört stor risk för olycksfall i arbete.
Det är en känd sak, att olycksfallsrisken varierar med konjunkturerna.
Redan av det diagram vi lämnat kan man avläsa de bägge
lågkonjunkturerna efter 1920 och efter 1930. Situationen är ju helt enkelt den, att under
en lågkonjunktur permitteras arbetare i större utsträckning, och man
strävar naturligtvis att behålla framför allt särskilt dugliga och yrkesskickliga ^
arbetare. För denna grupp är olycksfallsfrekvensen relativt låg, och
lågkonjunkturen medför sålunda en sjunkande olycksfallsfrekvens. När sedan
konjunkturerna förbättras och man vill öka produktionen, måste man
anställa otränad arbetskraft. Man anställer då också ofta arbetare, som inte
alltid ha de bästa förutsättningar för det arbete det är fråga om. Dessa
ha en förhållandevis hög olycksfallsfrekvens. En indirekt beräkning har 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
