Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1940 - Hedenius, Ingemar: Om Hägerströms filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag kan aldrig få något sant svar på frågan, om jag har rätt att leva i sus
och dus och "göra vad jag behagar". Detta lika litet som man kan få reda
på om det (för att låna ett exempel från Hägerström) är gott att hava en
tunna potatis. Anledningen till att dylika frågor icke som vissa andra frågor
kunna besvaras är helt enkelt den, att de icke äro några frågor.
Samma sak gäller, efter vederbörliga ändringar, både frågan vad som
ligger i pliktbegreppet och frågorna om vilka saker det är vår plikt att göra.
Av särskilt intresse äro givetvis de satser, som vanligen tolkas som uttryck för
påståenden om juridiska plikter. Det finns juridiska satser av olika slag,
allmännare och speciellare. Exempel på det förra slaget ges av satser i lagen,
t. ex. av följande typ: "den, som (under vissa närmare angivna
omständigheter) tillgriper annans egendom, skall (under vissa närmare angivna
omständigheter) undergå visst straff". Just denna sats återfinnes visserligen icke
i lagen men väl en mångfald satser av just denna typ, och dessa satser äro
rättssatser av ett allmänt slag. En rättssats av ett mera speciellt slag föreligger
vid varje dom, som avslutar en process, t. ex. "X har att till Y återställa
lånfången egendom med n kronor." Rättsfilosofin och den principiella
juridiken uppvisa ett ofantligt antal teorier om innebörden av de påståenden, som
de olika slagen av rättssatser förmodas uttrycka. En bland de många teorierna
om de allmänna rättssatsernas innebörd går ut på, att dessa uttrycka
påståenden om vad som är en lagstiftares eller lagstiftande församlings vilja. En
vanlig tolkning av de rättssatser, i vilka domar formuleras, är, att dessa
uttrycka domarens konstaterande av vissa rättigheter och skyldigheter, i och
för sig tillkommande de parter som uppträda i processen. Enligt en annan
teori uttrycker den speciella rättssatsen ett konstaterande av vilka rättigheter
och skyldigheter för parterna, som skapats genom domslutet. Enligt
Hägerströms teori äro alla dessa teorier oriktiga, helt enkelt emedan ingen
rättssats uttrycker något påstående om något.
Man frågar sig då, kanske något oroligt, vad alla dessa satser av typerna "detta
är gott" och "detta bör ske" uttrycka, när de nu icke uttrycka påståenden. Denna
fråga kan icke besvaras på en gång, utan blott från fall till fall. Satser av
typen "detta är gott" uttrycka säkerligen ofta angenäma föreställningar om
vissa saker, ehuru de icke själva uttrycka påståenden om dylika
föreställningar. När någon uttalar satsen "detta är gott", har jag alltså i regel skäl
för påståendet, att ett visst själsläge föreligger hos den som uttalar denna sats;
när jag märker att ett visst fenomen föreligger kan jag ju ofta sluta mig till
att ett visst annat därmed förbundet fenomen föreligger.
Icke minst viktig är denna distinktion, när det gäller att bedöma den
funktion som de olika slagen av rättssatser ha. Dessa uttrycka i och för sig icke
påståenden om några förhållanden, verkliga eller overkliga. Men när en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
