Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1940 - Hedenius, Ingemar: Om Hägerströms filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det dagliga livets och vetenskapens verklighetsuppfattning. Naturligtvis ansåg
han, att det senare slaget av föreställningar ytterst refererar sig på vissa
faktiska förhållanden; han ville inte förneka, att det finns sådant som tid, rum
och verklighet. Men han menade, att våra föreställningar om dessa fakta äro
inmängda med "metafysiska" element. Och om ett stort antal vanliga
föreställningar, naturligtvis först och främst de religiösa, ansåg han, att de äro
helt och hållet "metafysiska" eller, som han ibland sade, "superstitiösa". Till
denna senare grupp av föreställningar räknade han samt och synnerligen de
moraliska och rättsliga idéerna, vilka han alltså placerade in i ett större
sammanhang av allmänt gångbara, rent illusoriska idéer. Han räknade med ett
jätteblock av vidskepligheter, i vilket vi leva och röra oss och hava vår
varelse; själv ansåg han sig bara ha skrapat det lite i kanten.
Hägerströms kanske första rent hägerströmianska skrift i dessa ämnen var
en uppsats, "Om sociala vidskepelser", som trycktes i Tiden 1913. Han
började där sin framställning med att instämma i Marx’ ord, att årtusendens
traditioner vila som en mara på den mänskliga hjärnan. Samtidigt som han
nogsamt framhöll den viktiga roll moraliska och rättsliga idéer alltid spelat som
ett sammanhållande band i det sociala livet, ansåg han tiden så småningom
vara mogen att avskriva alla dessa sociala vidskepelser, som dock till sist äro
en mara i mänsklighetens liv. Särskilt sysselsatte honom därvid den tanken
(som också med mycken kraft har framförts av Lundstedt), att
föreställningarna om rätt och plikt kunna användas som hetsande tillhyggen vid
intressekonflikter mellan människor och nationer.
Man kan betvivla, huruvida det är riktigt att beskriva de ifrågavarande
föreställningarna som vidskepelser. Man kan också undra, om livet skulle bli
lyckligare och kampen för tillvaron mindre hård, blott vi upphörde att formulera
livsviktiga krav i satser om rätt och plikt. Men en sak är oomtvistlig: det
sociala patos som låg till grund för Hägerströms hela strävan som
samhällsfilosof. Vid sidan av hans legendariska lärdom, utbildad under femtio års
fanatiskt ihärdiga studier på de mest skilda områden, och hans genialt intuitiva
uppslagsrikedom fanns det hos honom en renhårig kulturradikalism, som aldrig
svek. Han menade verkligen, att fördomar och tankevillor borde bort. Han
trodde, att sanningen befriar. Han ville också, att den vetenskapliga
forskningen vid universiteten skulle bedrivas i samförstånd och gemenskap med folkets
strävan efter större lycka och kultur. Bakom kritiken låg till sist
upplysningsmannens övertygelse, att den tjänade mänskligheten.
Sålunda fanns det ett socialt patos i den glöd, som bar hans undervisning,
och som under många år samlade studenter från skilda fakulteter kring hans
kateder. Och till en väsentlig del låg i hans okuvliga tro på upplysningen
förklaringen till hans storhet både som vetenskapsman och som människa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
