- Project Runeberg -  Tiden / Trettioandra årgången. 1940 /
52

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1940 - Wizelius, Ingemar: Storstrejken och litteraturen - Social dikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ingemar Wizeliiis

r,2

litteratur. I sitt angrepp på Strindberg förlade Heidenstam vår moderna
litteraturs begynnelse till 60-talet, en tanke som Fredrik Böök tagit upp i
handboken Sveriges moderna litteratur.

Det är klart, att modern är en term, som är synnerligen relativ. All
litteratur har till en början varit modern, och ingen riktning kan behålla
sin modernitet mer än ett begränsat antal år. Gränsen, där den moderna
litteraturen börjar, måste alltså då och då justeras, flyttas framåt. Men det
har inte skett, när det gäller svensk litteratur.

Med modern litteratur bör man endast mena den litteratur, som inte tillhör
ett avslutat skede, som inte hunnit att historiskt kartläggas och avgränsas.
Ättitalet är ett avslutat skede, och man bör därför inte ta år 1879 till
utgångspunkt för den moderna utvecklingen. Men även nittitalet framstår
numera tydligt avgränsat, det börjar är 1888 och slutar år 1909.
Tiotalister-nas insats kan man däremot ännu inte överblicka.

Vår moderna litteratur börjar alltså år 1910.

<::S>aCLat ÅiLt

Vore fffidre kunde forklare os, at poesin skulde veere tendenslos
(men naturligtvis måtte den gjerne vffire religiös eller patriotisk). Skal
vi endnu vaere nedt til å avvise dette tBV, må det vasre i få ord og for
siste gang: Poesin skal ikke vaere meningslös! En dikter, som ikke
mener noget, er heller ikke meningsberettiget, han kan tie stilla. Og
et menneske, som ikke har nogen overbevisning, han vil kjaempe for
—■ hvad slags menneske er det?

Rudolf Nilsen hadde en ide, socialismens ide. Den var ikke original,
ikke hans egen private grille. Han delte den med mange andre, et par
hundrede millioner andre. Ideen blir ikke mindre for det, Folelsen av
å va;re den mand som skulde gi en socialistisk taenkemåte dikterisk
uttrykk, feleisen av å vaere tolk for tallose kamerater var det som gav
Rudolf Nilsens diktning styrke, skjonhet og vasrd.

Arnulf 0verland, i förordet till Rudolf Nilsens Samlede Dikte

Tiden 1 . 1940

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:20:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1940/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free