Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1940 - Händelser och spörsmål - Hallin, Johan: Sydamerika under omdaning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål
är det nu egentligen, som sker i
dessa oerhört stora områden, av
vilka enbart Brasilien är större än hela
Förenta staterna? I stort sett är det
fortfarande ett faktum, att
Sydamerikas politiska utveckling befinner
sig på ett primitivt stadium.
Förändringarna i det ekonomiska och
politiska livet, de svåra tiderna efter
kriget, de ständiga misstagen vid
sökandet efter en politisk form, som
motsvarar den sydamerikanska
egenarten, ha försvårat samlingen kring
en enhetlig, politisk idé. Dock fattas
det icke tecken på att Sydamerikas
folk står inför stora avgöranden. Det
väntar på en politisk ledning.
Tillsvidare råder en jäsande oro. Detta
kommer till uttryck i våldsdåd och
en kronisk otillfredsställdhet med
regeringssystemen, vilka icke hålla
måtten. Nästa stora avgörande
kommer knappt längre att kunna
underskattas av den övriga världen.
Av betydande politisk vikt är den
utrikespolitiska solidariteten mellan
republikerna, som uppstod efter
kriget och vars mål det är att frigöra
sig från främmande inflytanden.
Detta yttrar sig i en önskan att bli
industriellt självförsörjande, i
försöken att genomföra en social
lagstiftning och i den öppna kritiken av
europeisk politik.
I en viss mening kan man säga
att sydamerikanen är van att
uppfatta regeringsproblemet under
synpunkten av ledarskap och lydnad.
Men dessa begrepp äro vitt skilda
från det Tredje Rikets hierarkiska
princip "Fiihrer und Gefolgschaft".
Därför går också den
nationalsocialistiska propagandan, vilken i
Sydamerika blott uppvisade tillfälliga
framgångar, nu överallt tillbaka för
trycket från den panamerikanska
rörelsen, som har synnerligen reala
grunder. På grund av omständighe-
ternas tryck var sydamerikanen
alltid rebell. Hans politiska ideal är
inneslutet i Personalismos idé, som
varken låter bringa sig i
överensstämmelse med europeisk demokrati
eller diktatur. Landets geografiska
struktur har även inverkat på de
politiska förhållandena. De jättestora
avstånden och bristen på järnvägar
gynnade de enskilda staternas
regionala karaktär. Medan invånarna på
den atlantiska kusten och i Chile
voro öppna för transoceana
inflytanden, behöllo de nordliga, nästan
helt indianska områdena mycket
från tiden före erövringen. Vad som
tidigare gällde sorn ett tecken på
lägre börd, blev med tiden till
vittnesbörd om gammal tradition och
föremål för en medveten stolthet.
Indonesmo, indianen som politisk
faktor, har intagit sin plats vid
sidan av latinamerikanen. Även Apra
(Alianza Populär Revolucionaria
Americana) i Peru är ett bevis för
hur alla europeiska idéer måste
gjutas om i Sydamerika. Denna rörelse,
vars mål är att uppnå en
arbetarklassens solidaritet i hela
Sydamerika, står på marxistisk grund, men —
och det är det nya och
uppseendeväckande — den formulerade till
slut en särskild amerikansk doktrin
om hur en arbetarinternational skall
vara beskaffad. Apras ledare äro nu
i landsflykt, men dess idéer ha
slagit rot och leva vidare. ABC-staterna
(Argentina, Brasilien. Chile) äro
mest utvecklade och räkna till sina
aktuella problem federalismen. För
alla dessa stater är och förblir dock
det viktigaste problemet en
fördelning av makten mellan exekutiven
och folkviljan, som kunde göra
denna mer rättvisa, uppfostra den och
befordra dess tillväxt. Inre
konflikter, som t. ex. striden mellan
Brasiliens tre största städer Rio de Ja-
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
