Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1940 - Fredriksson, Karl: Inrikeskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inrikeskrönika
74
klar. Det fanns i riksdagen och annorstädes de som menade, att vi skulle
vara långt mera försiktiga än vad vi varit. Vad vi nu i själva verket gjort,
ligger många streck högre än de mest räddhågades linje. Då Sandler,
vilket ju är klarlagt, ville gå ännu längre och ta större risker, torde åsynen
av de allra mest försiktiga ha väckt hans starka ovilja. Det är mycket som
kan ha ackumulerats under den tysta dragkampen i riksdagskorridorer och
andra lokaler där ståndpunkterna knådas ut. Det vore icke förvånande,
om det var en sådan laddning som exploderade i remissdebatten.
Regeringens position verkar snarare stärkt än försvagad av den sandlerska
beskjutningen. Men ett frö till splittring finns, och det kräves nog en viss
självbehärskning om misstämningen skall utjämnas. Nu, när ungefär vad
som helst kan hända när som helst, vore det meningslöst att söka tänja ut en
liten spricka till en stor klyfta. Beträffande frågan vem som skall avlösa
den nuvarande regeringen, är den knappast dagsaktuell. Om
remissdebatten betyder något, och om pressopinionen efter densamma säger något, är
det ganska klart att regeringens nuvarande kurs har en mycket stark
anslutning inom vårt folk. Även om större svårigheter förestå, är därmed icke
självklart att den situationen måste tarva nya män. Finland har icke haft
behov av några speciella kraftkarlar för att samla folket till dess heroiska
kamp. Det är de gamla vardagskarlarna som där alltjämt stå i spetsen.
För övrigt kretsade remissdebatten rätt mycket kring frågan vad som skall
göras med vår tryckfrihet och vad som skall göras med kommunisterna.
Tryckfrihetens problem behandlas av Herbert Tingsten i detta häfte av
Tiden. Beträffande kommunisterna har en synpunkt framförts i den förra
krönikan: det är alls icke säkert att kriminalisering skulle på något sätt
ge kommunisterna vind i seglen. Här skall endast tilläggas ytterligare en
synpunkt. Det nuvarande tillståndet kan ha en folkpsykologisk effekt som
icke är bra för demokratin. Hela folket ryter i vrede mot kommunisterna.
Men tack vare det skydd som lagen ger, och trögheten då det gäller att
ändra lagen, kunna kommunisternas ombud stoltsera omkring i riksdagen
och hånle åt vreden, medan deras dagligen utkommande tidningar på
samma sätt äro ett hån. Folket varsnar endast statsmaktens underlåtenhet att
slå. Den långsamma tågordningen för grundlagsändring är något som icke
väcker omedelbar respekt. Man tänker instinktivt: det måste vara skräp
med den statsmakt som låter rida sig på näsan av sådana figurer. Och då
är ringaktningen eller föraktet för statsmakten icke långt borta. En sådan
psykologisk reaktion är icke bra i dessa tider. Nu vill envar helst ha den
känslan att statsmakten har starka nävar och att den kan slå fort och hårt.
Karl Fredriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
