Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1940 - Herriot, Edouard: Rasfrågan och revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kdouard Herriot
nationalförsamlingen samma rättigheter som de franska medborgarna. Den
14 oktober få de dessa juridiska rättigheter.
Under den stora debatt, som nu börjar, finner man på den sida, som
ivrar för en liberal lösning, sådana politiker som Clermont-Tonnerre,
Ro-bespierre, Custine, du Port, och på den andra Maury, La Fare, Reubell,
Thiébault, de Broglie, ett förbund mellan prästerskapet och deputeradena
från östra Frankrike. Robespierre förklarar: "Hur har man kunnat
anklaga judarna för de förföljelser, som de utsattes för inom olika folk? Vi
måste gottgöra dessa folks brott genom> att återskänka judarna de människans
omistliga rättigheter, som ingen mänsklig makt kunnat beröva dem . . . Hur
skulle samhällsintresset kunna grundas på en kränkning av rättvisans och
förnuftets eviga principer som utgöra grunden för allt mänskligt samhälle?"
Detta var den franska revolutionens lära, den lära som i dag släpas i
smutsen i de totalitära staterna. Tidningen Courrier de Provence, ett språkrör för
Mirabeau, stödde judarnas sak: "Alla människor ha ett fosterland, det land,
där de äro födda och fått sin uppfostran. De judar, som äro födda i
Frankrike av i Frankrike boende föräldrar äro sålunda fransmän, de äro våra
landsmän, de äro medborgare som vi. Vilja de åtnjuta alla medborgerliga
rättigheter? De måste då också underkasta sig landets civila och politiska
lagar. Och om de underkasta sig statens alla lagar? Då kan man heller icke
förvägra dem utövandet av nationens rättigheter."
Efter långa förhandlingar och mänga kontroverser erhålla först de
sydfranska judarna medborgerliga rättigheter. Judarna i östra Frankrike och i
Paris hoppades även på sin frigörelse. De enrollerade sig i nationalgardet,
och kommunen stödde deras sak. Under dessa förhandlingar fingo Grégoire,
Mirabeau, Talleyrand och Lafayette utstå de smädelser och förolämpningar,
som ofta bestås frihetens och rättvisans vänner.
Först dagen före den konstituerande nationalförsamlingens upplösning
fingo samtliga judar i Frankrike medborgerliga rättigheter. En förordning
av den 27 september 1791 blev deras fribrev:
"Utgående frän att villkoren för att vara fransk medborgare och medborgare
med fulla rättigheter äro fastslagna i konstitutionen, och från att alla människor,
som uppfylla dessa villkor, avlägga medborgareden och förbinda sig att uppfylla
alla de plikter som konstitutionen ålägger dem, upphäver nationalförsamlingen
alla förbehåll och undantag i tidigare förordningar gällande judiska personer, i
den mån de avlägga medborgareden, som skall gälla som ett tecken på att de
avstått från alla privilegier och undantag, tidigare utfärdade till deras förmån."
Revolutionens principer fingo helt naturligt inflytande i de franska
82 kolonierna lika väl som i hela den övriga världen. Och — något som var
Tiden 2 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
