Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1940 - Sölvén, Arnold: Ett Hägerström-brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arnold Sölvén
publicera det; jag vågar nämligen tro att lektionen kan vara av intresse
även för en större krets av filosofiskt intresserade.
Hägerströms stavning har här bibehållits.
★
"Broder Sölvén!
Jag tackar dig hjärtligt för ditt vänliga brev!
Jag skall i anledning därav försöka, så gott det går för sig i ett brev,
göra några anmärkningar mot Cullbergs försök att bevisa, att jag är
sub-jektivist.
Subjektivismen är den åsikten, att det enda, som är omedelbart givet,
är våra egna föreställning ar. Objektet för en föreställning är endast en
abstraktion ur föreställningen. Det fins därför bara som föreställt. Det
får genom att vara föreställt den bestämningen att vara föreställt. Detta
leder därhän, att vi, när vi föreställa ett föremål, alltid blott ha att göra
med detsamma som föreställt. D. v. s., det som vi uppfatta är det
föreställda objektet. Om objektet för föreställningen är något blott som
föreställt, så kan vi naturligtvis icke fatta det annat än som föreställt. Men
då är varje föreställning en föreställning om sig själv. Ty att objektet
är föreställt betyder ingenting annat än att det fins en föreställning om
det samma. Alltså föreställa vi i varje föreställning blott föreställningen
själv.
Detta, menar jag och Phalén, är en orimlighet, emedan på det sättet
föreställningen blir utan allt föremål. Vi får det blotta föreställandet utan
något, varom det vore föreställning, enär föremålet sjunker ihop till ett
med föreställandet självt. Härav följer nu positivt, att objektet för en
föreställning alltid måste vara något, utan att till dess verklighet hör detta att
vara föreställt. För att kunna föreställas måste det självt vara något. Detta
att det föreställes, är alltid något som kommer ytterligare till, men som
alls icke upphäver, att det är något i sig självt. Om jag mins, att jag
förut har upplevat något, t. ex. sett biograf bilder, så har jag alltid detta,
som jag har upplevat, framför mig och skiljer bestämt mellan detta och
min upplevelse av det. Det är ett. Att jag upplevde det, ett annat. Denna
tanke, att allt, som överhuvud föreställes, måste vara något i sig självt för
att kunna föreställas, har ju Cullberg alls icke berört, än mindre
mot-bevisat.
Nu skiljer man ju emellertid mellan sanna och falska omdömen. Jag
har sökt visa, att denna skillnad icke betyder, alt det falska omdömet i
motsats till det sanna skulle vara en föreställning om intet, vilket är en
86 orimlighet. I stället är det här fråga om det sätt, varpå allt möjligt verk-
Tiden 2 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
