Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1940 - Sölvén, Arnold: Ett Hägerström-brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett Hägerström-brev
en kunskap om det som X betecknade, nämligen därom, att om man förfar
efter erfarenhetsmetoden, så uppstår en föreställning, som har den
bestämdheten, att den på grund av den använda erfarenhetsmetoden upphäver
ovissheten. När jag vid ett visst matematiskt problem, t. ex. det: vilket tal
blir, minskat med 59, 100, inför X:et i räkningen, så betyder det samma det
tal, som i den föreställning är föreställt, som vid användande av
räkne-metoden (som själv är en viss erfarenhetsmetod) upphäver den i och med
den givna frågan föreliggande ovissheten. Därför kan det skrivas: X (= det
på angivet sätt bestämda talet) — 59 = 100; X (enligt given räknemetod)
= 159. D. v. s. föreställningen om 159 upphäver ovissheten på grund av
användningen av räknemetoden. X:et vid exemplet med hunden betyder:
den färg, vars föreställning vid användande av erfarenhetsmetoden
(betraktandet av hunden eller inhemtandet av upplysningar om honom) häver
den med frågan givna ovissheten. Alltså betyder ingalunda ens det
obekanta som sådant något så mystiskt som en verklighet, som fölle utanför
det föreställda.
Nu säger Cullberg, att det kriterium på realitet eller icke realitet, som
jag använder: motsägelselöshet, resp. motsägelse, varmed, efter min
uppfattning, förnekelsen av den rumsliga världen såsom något, som självt icke
i sin samvaro med annat förmedlas genom en föreställning om saken, rör
sig med det tomma intet, betyder blott sammanhang, resp.
sammanhangslöshet hos våra föreställningar. Därmed skulle all realitet uppslukas av
föreställningarna.
Låt oss se efter! För att använda Cullbergs exempel är den satsen:
Jorden är platt, motsägelselös. (Det är den dock blott, om man abstraherar
från annan erfarenhet och har för sig blott detta: jorden är platt.) Men
huru kan jag påstå, att detta är en motsägelselös sats? Antag, att jag också
abstraherade från det i föreställningen givna, d. v. s. icke särskilt
undersökte "jordens platthet" och konstaterade, att det därmed föreställda genom
sin egen natur vore något bestämt, från allt annat skilt. Påståendet, att
en sådan föreställning är motsägelselös, skulle då bli ett slag i luften. Om
icke den, som vill konstatera om en föreställning är motsägeselös, själv
betraktar, har framför sig föreställningens innehåll, kan han intet som
helst avgöra om föreställningens beskaffenhet i ifrågavarande stycke, som
rör sig just om karaktären hos det föreställda. Å andra sidan: huru kan
jag konstatera, att den satsen: cirkeln är en kvadrat, är motsägande, alltså
icke innesluter någon föreställning alls, om jag icke direkt betraktade
cirkeln och kvadraten i deras förhållande till varandra och kunde
konstatera, att de tillsammans utgöra ett helt, alltså ett bestämt något, endast om
de falla utanför varandra? 91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
