Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1940 - Wellander, Erik: Lektioner i svenska II. Tänk på läsaren!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja, det beror naturligtvis på vem man vill vända sig till, om man riktar
sig till ett fåtal utvalda eller till många eller till alla. T regel vill nog en
författare nå alla sina läsare, och uppgiften blir då praktiskt taget att skriva
så tydligt som möjligt. Detta är klokt även av det skälet, att författaren
merendels överskattar sina läsares möjligheter att förstå honom — eller
rättare sin egen förmåga att göra sig förstådd av dem. Denna felbedömning
beror icke minst på att så många ord och uttryck äro dubbeltydiga.
Uttrycket nästa söndag, använt t. ex. på torsdagen, betyder för många den
närmast kommande söndagen, för andra åter den på denna följande. Därtill
kommer den förskjutning i betydelsen, som tidens fortskridande vållar —
en kallelse t. ex. läses ju ej blott på torsdagen utan kanske även nästa vecka.
En sats som denna: Nu ligga flera stora förstäder till Helsingfors, som
även i förra veckan upprepade gånger bombarderades, delvis i aska lämnar
läsaren i ovisshet om Helsingfors eller förstäderna bombarderats. Läsaren
ger kanske ordet som en annan syftning än författaren tänkt sig.
När ett missförstånd upptäckes, är det mycket vanligt att författaren
försvarar sig med att säga: Ja, men det är ju klart, att jag inte menade
Helsingfors, jag menade naturligtvis förstäderna. Ja, naturligtvis är det
klart — för författaren, som har skrivit satsen och vet vad han med den
ville uttrycka. Men uppgiften var ju att göra saken klar för läsaren, och
det lyckades icke. Och då är satsen misslyckad.
Missförstånden bero vanligen på att författaren icke gör klar för sig den
stora skillnaden mellan författaren och hans läsare, när det gäller att
begripa ord och satser. Författaren känner betydelsen, saken, och söker ord
för att uttrycka denna. Även om orden icke äro särdeles väl funna, så
förstår han vad de betyda, ty han inlägger i dem just den avsedda betydelsen.
Men läsaren går den motsatta vägen, söker sig från ord till sak, och om då
orden tillåta mer än en tydning, så kan han ledas vilse. Han kommer då
in på orätt spår och fattar uttrycket i en annan mening än den avsedda.
En tränad författare känner åtminstone de oftast förekommande
tvetydigheterna och undviker dem. En van sekreterare kallar aldrig till
sammanträde nästa söndag, han skriver söndagen den 4 februari. En erfaren
skriftställare vet, att som kan vara både ental och flertal, och föredrar därför i
tvivelaktiga fall vilken, alltså: Nu ligga flera förstäder till Helsingfors,
vilka . . . Klarhet kan nås även på andra vägar. Sålunda kan ordföljden
ändras: Nu ligga flera av Helsingfors’ förstäder, som . . . Verbformen kan
med någon ändring ge besked, om som är ental eller flertal: som även i
förra veckan blev bombarderat eller blevo bombarderade.
Författaren är en, läsarna äro många. Det är den ende, som skall göra sig
möda och därigenom göra det lättare för de många.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
