Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1940 - Händelser och spörsmål - Vanner, Al: 1939 års val - Vallstrand, Lennart: Avtalsrörelsens ram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål
120
Radikaldemokraterna, Schweiz’
tämligen konservativa stora
borgerliga parti, lyckades åter bli landets
största parti, från vilken position
socialdemokraterna trängt dem vid
förra valet. Katolikerna äro i
Schweiz som i andra länder ett
särdeles stabilt parti, som sällan
undergår några större fluktuationer vare
sig uppåt eller nedåt. Denna gång
vunno de två mandat. Att borgare
och bönder, d. v. s. med vanligt
språkbruk agrarerna, lyckades hålla
sin röstsiffra berodde däremot mest
på att de nu deltogo i en kanton, där
de förra gången icke voro med.
Ungbönderna, en radikalare riktning än
det större agrarpartiet, förlorade en
plats.
Den underligaste bildningen i
schweizisk politik är emellertid den
s. k. Landesring der Unabhängigen,
en politisk gruppering som föreger
sig vara antipolitisk. Det är en
affärsman, som uppger sig företräda
konsumenternas intressen och som
nu särskilt spelat på de
försvarspolitiska strängarna, som grundat och
leder rörelsen. Hans framgång vid
förra valet kom som en verklig
överraskning och detsamma kan
också sägas om den ytterligare ökning,
hans grupp nu presterade. Den är
dock mera skenbar än verklig, ty i
de kantoner, där gruppen deltog
förra gången, gick den nu något
tillbaka, men uppträdde dessutom nu i
ett par nya kantoner, vilket
förklarar både röstökningen och
mandatvinsten.
Allt för stor betydelse bör säkert
valet ej tillmätas. Schweizarnas
intresse är koncentrerat på landets
försvar och bevarandet av dess
oavhängighet och andra synpunkter ha
fått träda i bakgrunden.
Al Vänner
Avtalsrörelsens ram
Fackföreningsrörelsen och dess
motpart på arbetsmarknaden har i
centrala förhandlingar träffat en
överenskommelse, vari de, med
hänsyn till det rådande krisläget,
utfäs-ter sig att verka för att de avtal för
delägare av Arbetsgivareföreningen,
vilka är avsedda att ersätta avtal,
utlöpande under tiden 1 januari—1
februari 1940, tillföres vissa
bestämmelser om kompensation för under
avtalstiden befarad
levnadskostnads-stegring. Överenskommelsen måste
trots sina brister betecknas såsom
värdefull. Erfarenheterna frän förra
världskriget då arbetarnas löner på
ett katastrofalt sätt släpade efter den
allmänna prisuppskruvningen,
varvid arbetarna såg sin
levnadsstandard snabbt sjunka ner mot
existensminimum, medförde denna gång att
de fackliga organisationerna redan
från början ställde krav på skydd
mot en upprepning av en sådan
utveckling på arbetsmarknaden. Vid
de i höstas inledda avtalsrörelserna,
vilka i storlek saknade motstycke i
värt land — avtal för omkring
425,000 var uppsägbara —
konstaterades redan från början
svårigheterna att komma överens i denna
fråga så länge förhandlingarna på
den punkten fördes av de olika
förbunden var för sig. En verklig
provkarta pä olika kompensationskrav
framfördes, men avvisades
konsekvent av motparten.
I denna situation kallades
Landsorganisationens representantskap till
extra sammanträde den 29 november,
vilket resulterade i att de berörda
förbunden föreslogs medverka i
centrala förhandlingar mellan
topporganisationerna för denna frågas
1 ösande.
Samtliga I>erörda förbund
accep-Tipen 2 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
