Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1940 - Litteratur - Olsson, Henry: Från Wallin till Fröding. Studier i svensk adertonhundratalsdikt (Wizelius) - Det norske arbeiderpartis historie 1887—1937. Under redaksjon av Halvdan Koht. Annet bind 1905—1923. Av Halvard M. Lange og Håkon Meyer (Björnberg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
126
central betydelse för förståelsen av
Frö-dings sociala inställning. Olsson drar upp
en intressant parallell med Gösta Berlings
saga, vars konflikt han anser vara
"slitningen mellan de sociala ideal
författarinnan ville hylla och den romantiska
traditionsvärld som hade hennes hjärta fånget."
Pä samma sätt var Fröding kluven: han
hyllade den nya tidens radikalt
demokratiska idéer, men med sina känslor var han
bunden vid en förgången tids
kavaljers-ideal. Denna dubbelhet har fått sitt
fulländade uttryck i Atlantis, "visserligen en
etapp i Frödings sociala diktning men lika
mycket ett vittnesbörd om en social
diktares dilemma". Olsson anför bindande
skäl för sin tolkning, och han tycks
därmed ha ryckt ut varje tendentiös udd ur
dikten.
Det vacklande i Frödings och Selma
Lagerlöfs inställning till samtiden återfinner
man även — fast på annat sätt — hos de
andra ledande nittitalisterna: Heidenstam
och Karlfeldt. Det är ingen tillfällighet;
de har alla fyra pä nära håll bevittnat den
gamla herrgårds- och bondekulturens
upplösning under industrialismens växande
tryck. Tiden borde nu snart vara mogen
för ett försök att sätta in nittitalets
diktning som helhet i sociologiskt perspektiv.
Ingemar Wizelius
DKT NORSKE
ABBEIDEBPAR-TI8 HI8TOBIB 1887—1937. Under
redak$.jon av Halvdan Koht. Annet
bind 190.5—192i!. Av Halvard M.
Trängre o)f Håkon Meyer.
Det norske arbeiderpartis forlag,
0.slo 10.3f). 370 sid.
Norska arbetarpartiet firade 1937 sitt
50-årsjubileum bl. a. med att ge ut första
delen av en stort upplagd partihistorik,
planerad att komma i tre delar. I höstas
kom andra delen. Den har författats av
tvenne av det norska partiets mest
produktiva yngre skribenter, Halvard Lange, som
skrivit större delen av verkets första del,
och Håkon Meyer, som bland sina många
tidigare skrifter kan räkna en
intresseväckande översiktlig skildring av den
politiska arbetarrörelsens utveckling i Norge.
Den rent kronologiska framställningen har
uppdelats sä att Lange behandlat tiden
1905—14 och Meyer de följande åren
fram till 1923. Det bör betonas att 1914
ingalunda är något märkesår i partiets
hävder; gränsdragningen synes här ha
skett på grund av någon tillfällighet.
Det var under den här behandlade
tidsperioden, som partiet blev en politisk
maktfaktor av betydenhet genom en
makttillväxt, som skedde någorlunda i takt
med den norska industrins raska
utveckling under dessa är. För de båda
författarna bör det sålunda ha varit en
tacksam uppgift att skildra ett tidsavsnitt, som
för arbet2irrörelsens del kännetecknas av
sjudande liv och ett ofta dramatiskt
hän-händelseförlopp under intressanta politiska
personligheters ledning. Därtill kommer
att åren 1918—23 utgör partiets hittills
mest stormiga, av inre strider uppfyllda
period, varunder det bröt med svensk och
dansk arbetarrörelse och efter en i många
stycken ännu mycket gåtfull "revolution"
underkastade sig Moskvaintemationalen
och dess program. Man tycker att dessa
händelser vid det här laget borde väl
ägna sig för en lidelsefri historisk
behandling.
Det kan nog vara sant att författarna
gjort ämnet en viss rättvisa. Man får i
första hand en rätt fyllig skildring av
partiets insatser i rikspolitiken, i andra hand
en rad strödda notiser om dess
organisatoriska liv, som tillsammans skänker en
någorlunda tydlig bild av ett politiskt parti
i växt. Emellertid måste man allvarligt
beklaga att detta verk, som kommer ut
med stora pretentioner, inte i väsentliga
stycken fått en helt annan uppläggning
och utformning.
1 sin nuvarande form är arbetet
disponerat precis på samma sätt som de skrifter,
som för några år sen gavs ut av vänstern
och högern för att hugfästa respektive
partiers 50-åriga verksamhet. Dessa
framträdde dock med den ganska begränsade
uppgiften att skänka en bild av ett avsnitt
av Norges historia med tonvikten lagd på
vänsterns respektive högerns insatser.
Arbetarpartiets jubileumsverk framträder
med anspråk på att vara en partihistorik
i detta ords verkliga mening. Beträffande
långsamheten vid utgivningen torde även
Tiden 3 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
