Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1940 - Gårdlund, Torsten: En skam att vara svensk?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kli skum att vara svensk?
om flet därvid förblöder och det uppställda inålet, att rädda Firtland, alls
icke kan förverkligas. Det är möjligt att uppställa detta alternativ, och
det kan respekteras som ädlare än något annat. Men det vore utsiktslöst att
räkna med en allmän uppslutning kring kravet pä att ett litet land skulle
välja att bokstavligen gå i strid kosta vad det vill, gå i döden för att ’freda
hela mänsklighetens samvete. Ty vid bedömandet av den moraliska frågan
utgå de flesta människor från en ståndpunkt, som visserligen skulle kunna
betecknas som lågsint jämfört med den ovillkorliga offerviljan. Man har
dock icke vant sig att tala om att ett folk begått svek mot ett annat när
ingen förpliktelse om gemensam kamp ingåtts. Trots att det vid olika
tillfällen under de senaste tjugo åren varit krafter i rörelse för att skapa
militära garantier från Sverge till Finland, har denna mening icke vunnit
allmännare anslutning. I den värld vi leva i bedömes den internationella
moralen fortfarande ifrån så "låga" synpunkter.
De kretsar, som krävt svensk intervention i Finland, ha vanligen
framställt sitt alternativ som bäst ägnat att befrämja Finlands och Sverges
fortbestånd som fria nationer. En diskussion om huruvida detta mål bäst nås
genom intervention eller frivillighjälp under neutralitet kan föras och har
också i allmänhet förts på ett helt annat plan än det ovannämnda. Denna
diskussion har gällt de förmodade framtida konsekvenserna av de olika
alternativen. Ur denna synpunkt kan interventionslinjen ingalunda ställas utom
debatt; neutralitetspolitikens anhängare ha också med full ärlighet
medgivit, att den framtida utvecklingen kan komma att visa att
interventionis-ternas linje hade varit den riktiga. Men de ha i nuvarande läge funnit, att
under förhandenvarande sannolikheter regeringslinjen bäst leder till det
mål, som båda grupperna ha gemensamt: att Finlands kamp befrämjas och
Sverges oberoende bevaras. De överväganden, som legat till grund för
neutralitetspolitiken, behöva här icke upprepas: klarast ha de framlagts
av Östen Undén i hans riksdagsanförande av den 22 februari. Det behöver
blott betonas, att om konungen, statsministern och utrikesutskottets
ordförande gjort gällande, att ett avsteg frän neutraliteten skulle medföra en
övervägande risk att vårt land indroges i stormaktskriget och att därigenom
Finlands kamp skulle försvåras, kan detta rimligtvis icke antagas vara tomt
prat. Interventionisterna ha byggt upp sin position på tre uppskattningar:
att Ryssland har för avsikt att fortsätta sitt erövringståg med ett anfall
mot Sverge, att Sverge verkligen har militära möjligheter att vid Finlands
sida hejda ryssarna, att Tyskland icke, i händelse av ett svenskt avsteg från
neutraliteten, företar militär intervention. Om något av dessa förmodanden
visar sig oriktigt, har också interventionen slagit fel; det mål, som dess 131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
