Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1940 - Braatøy, Bjarne: Utrikeskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IJtrikeskrönika
axeln mot västmakterna. Påpekandet om den tyska krigsmaktens brist på
handlingskraft skulle också göra nytta på Balkan där Mussolini fortsätter
att driva ett spel, som kan bli till Tysklands fördel i samma ögonblick som
det skulle patesa Mussolini. I Fjärran Östern och i Kremls privatgemak
borde denna sida av Altmarks-historien göra större intryck än en
krigsförklaring från västmakterna mot Sovjetunionen. Ty Japan skulle väl
kunna dra nytta av en sådan krigsförklaring men däremot icke känna sig
uppmuntrat av tydliga tyska svaghetstecken; och Stalin måste först se bevis
på allvaret i en krigsförklaring från västmakterna medan den tyska
passiviteten i Altmark-affären redan i och för sig kan betraktas som ett bevis.
Båda de krigförande parternas propagandakanoner ha i stället riktats
mot de neutrala. Denna gång gällde det alltså Norge. Det bör påpekas
att Norge i Altmark-affären lämnades i sticket av flertalet neutrala
länder utanför Norden. På grundval av några missvisande upplysningar som
för sent rättades från norsk sida gjorde den amerikanska pressen och också
pressen i andra neutrala länder gemensam front med kritikerna i de
krigförande länderna.
Det är nu lika litet som vid krigets början för ett halvår sedan ingen
tvekan om på vilken sida våra sympatier finnas. Den part, som har
flertalet neutrala länders sympatier, vägrar dock latt erkänna några förpliktelser
mot de neutrala men kräver samtidigt en öppen lojalitet, som de sätta som
motsats till vår "passiva" neutralitet. Detta betraktelsesätt gjorde sig
märkbart inom den internationella arbetarrörelsen redan under fredstid. Och
efter den isolering av västmakternas arbetarrörelse, som kriget medfört,
har denna uppfattning ytterligare stärkts bland dessa. Detta visar sig i det
program för "arbetarrörelsen, kriget och freden", som styrelsen för det
brittiska arbetarpartiet offentliggjorde den 9 februari 1940. Det franska
socialistiska partiet anslöt sig till detta program vid ett sammanträde
mellan de två partierna i Paris den 22 februari, ett sammanträde som hölls
strax efter att den franska partiledaren Léon Blum i en serie hetsande
artiklar i partiorganet "Le Populaire" angripit de skandinaviska ländernas
utrikespolitik. Andra arbetarpartier fingo icke yttra sig om detta
program förrän saken avancerat så långt, icke ens det polska
socialdemokratiska partiet.
I detta program finns det i och för sig många tilltalande politiska
betraktelser, men samtidigt äro de två partiernas synpunkter starkt
begränsade till den krigssituation, som de neutrala fått känna många säregna
verkningar av. Det säges i programmet, att "det nuvarande nära samarbetet
136 mellan det brittiska riket, Frankrike och deras allierade på det politiska
Tioen H . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
