Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1940 - Langlet, Emil: Sydosteuropa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. Langlet
icke föraiiledele några konmieritarer i sovjet])ressen eller i Mowkvas
tal-trängda radio tyder emellertid icke heller på belåtenhet i Moskva.
Belgradmötets resultat äro sålunda föga uppseendeväckande. Men
åtminstone i ett avseende har den skapat klarhet i läget. Man behöver icke
längre tvivla på Balkanförbundets sammanhållning. Om den också
sträcker sig så långt som till att uthärda en allvarlig påfrestning, därom vet
man emellertid lika litet som förut.
Att beslut fattades om ett närmare ekonomiskt samarbete kan icke väcka
förvåning; möjligen sköts detta i förgrunden för att överskyla mötets
magra politiska utbyte. Men uteslutet är naturligtvis icke att
Belgradmötet kan få följder som ännu icke äro uppenbara för världen. Enligt
uppgifter från Sofia förhandlade Saradsjoglu, den turkiska utrikesministern,
på sin hemresa från Belgrad med den bulgariska ministerpresidenten
Kjo-seivanov och kung Boris om en "Svarta Havspakt", som skulle omfatta
Turkiet, Bulgarien och Rumänien, eventuellt också Grekland. Saken lär
dessförinnan ha diskuterats mellan Saradsjoglu och hans rumänska
kollega, Gafencu, som naturligtvis var tilltalad av syftet: en fast mur mot
varje ryskt framträngande söderut. Att frågan överhuvud kunnat
diskuteras visar i hur hög grad en turkisk-vänlig kurs kunnat undantränga den
ryska orienteringen i Sofia.
Att Kjoseivainov, under vars ledning närmandet till Ryssland ägt rum, nu
avlägsnats från sin ställning som premiärminister har också tolkats som
ett tecken därpå. Det har antagligen skett på tillskyndan av kung Boris,
som troligen ogillat den sovjetvänliga kursen; den nya ministerpresidenten,
som ett antal år varit sändebud i Belgrad, torde i varje fall ha starka
jugoslaviska sympatier. Ministärens rekonstruktion kan därför innebära ett
fortsatt närmande till Balkanförbundet. Men ännu är det svårt att med
säkerhet bedöma situationen.
Samtidigt har en märklig omsvängning i Rumäniens hållning gentemot
det ungerska revisionskravet kunnat konstateras. Ur ett tal av kung Carol
i Chisinau odh ur en intervju som Gafencu beviljat Giomale dTtalia
klingade vida försonligare toner än vad man tidigare hört. "Tidpunkten är
icke nu, mitt under brinnande krig, den rätta för en diskussion av det
ungerska revisionskravet", sade Gafencu visserligen. Men han avvisade icke,
såsom hittills, rent principiellt varje tanke på en sådan diskussion. Men
om detta är en utsträckt hand, så har man i Budapest inte visat sig
benägen att ta emot den; den ungerska pressens ton mot Rumänien har tvärtom
skärpts på sista tiden. Kanske fruktar man i kung Carols förebådade resa
till Rom en manöver som syftar att undantränga Ungern från platsen som
158 Italiens särskilda favorit.
Tiden 3 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
