Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1940 - Örne, Anders: Uppsalafilosofin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viss bestämmelseort eller undvika att stöta på undervattensskär. En bilförare
måste iaktta vissa regler vid omkörning, om han vill skydda sig mot
dikeskörning och kollisionsrisk. Enligt vanlig uppfattning är detta
sanningar. Huruvida begreppsanalysen kan godkänna dem som sådana eller
icke har mycken liten betydelse. Även om uppsalafilosofin dömer ut den
vanliga uppfattningen och säger, att reglerna varken äro sanna eller osanna,
så torde det vara obestridligt, att de icke äro utslag av vidskepelse. De
sakkunniga på området, som med vetenskapligt allvar granska reglerna,
kunna tilläventyrs upptäcka brister i dem. Helt säkert kunna de däri
finna beståndsdelar, som kommit dit och kvarstå på grund av slentrian
eller fördomar. Men att för den skull förklara sakkunnig behandling av
reglerna meningslös faller dem icke in. De sätta tvärtom, om de äro
hederligt och företagsamt folk, in all sin kraft på att hyfsa dem och göra dem
"sannare".
Det finns också en mängd regler för hur sjuka människor och deras
sjukdomar skola behandlas. Dessa regler äro föremål för ständig
uppmärksamhet från en hel fakultet vid vartdera av de båda svenska
statsuniversiteten och en stor fristående fakultet i Stockholm. Lärostolarnas innehavare
tillsättas vid dessa fakulteter, liksom den teoretiska och praktiska filosofins
representanter i filosofiska fakulteten, uteslutande med hänsyn till de
sökandes vetenskapliga skicklighet. Vad de syssla med är, så vitt jag
kunnat förstå, i princip detsamma som de sakkunniga på sjöfartsteori och
automobilkörningsregler göra, ehuru på ett mera invecklat och krävande
plan. Alla sträva de att finna ut sanningen.
Varför skulle det vara någonting för den praktiska filosofin eller
filosofiska samhällsläran — eller vad man vill kalla en sådan vetenskap —
främmande att syssla med en motsvarande hyfsning av moralbuden, som,
vad man än vill säga, äro nödvändiga för mänsklig samvaro? Om man
bestämmer sig för en viss målsättning för samhällets tillvaro, så är det i
många fall icke blott möjligt utan relativt lätt att säga, vilka regler som
äro nödvändiga och vilka som äro umbärliga eller skadliga.
Satsen "det är gott att ha en tunna potatis" torde nog icke kunna rent
generellt erkännas som sann, om man räknar med hela världsrymden eller
ens jordklotet. Men den är ändå sann, bara man definierar allting på ett
tillbörligt sätt. Om jag säger "det är gott att ha en tunna potatis", så äro
fastän icke utsagda, flera omständigheter tänkta, som kunna göra satsen
sann eller åtminstone obestridlig i det samband, den uttalas. Vi skola ta
ett exempel från ett annat område för att belysa detta.
Om jag står på Stockholms centralstation för att ta farväl av en bekant,
som ämnar sig till Malmö med en vagn över Falköping—Nässjö, så anser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
