Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1940 - Litteratur - Rosenberg: Demokratie und Sozialismus (Westerståhl) - Rauschning: Hitler m'a dit (Jödal)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
190
olika under olika tider, utan det måste
vara den sociala rättfärdighetskänsla som
framträtt i kampen, de förtryckta
klassernas samling och moraliska anspänning.
Härpå är i själva verket Rosenbergs
intresse i första hand koncentrerat och inte
på det sociala och politiska tillståndet.
Sorel och inte Marx är på denna punkt
hans läromästare.
Jörgen Westerståhl
HBBMANN KATJSCHNING: Hitler
in’a dit.
Coopération. Paris. Pris 24 frs.
Författaren till Nihilismens revolution,
förre nationalsocialistiske
senatspresidenten i Danzig Hermann Rauschning, har
nyligen publicerat sina anteckningar från
samtal med Hitler. Rauschning förefaller
visserligen att aldrig ha varit någon riktig
nationalsocialist, men han tillhörde en tid
de inre cirklarna i rörelsens ledning och
har haft många tillfällen att se och höra
Hitler blotta sin karaktär och sina planer.
Hans anteckningar ge inte minst en
kusligt trovärdig bild av människan Hitler.
Denna helt självupptagna människa
började sitt liv som misslyckat geni och ägnar
sig nu åt att hämnas sina lidna oförrätter.
Men det är inte bara sig själv Hitler
hävdar, inte bara sina egna fiender han hatar.
Han har identifierat sitt personliga
olycksöde med Tysklands mer eller mindre
inbillade öde att föraktas och skuffas undan.
Hitlers självkänsla är så total att ingen
personlig framgång kunde vara nog för
honom. Hans hat mot det människosläkte,
som en gång ställde honom utanför och
vägrade erkänna hans konstnärskap, är så
oerhört att det inte kan riktas mot
enskilda individer, det vänder sig mot
klasser, raser och nationer. Hans bortträngda
mindervärdeskänslor äro sä pockande att
han endast kan tysta dem genom att bli
världens herre. Otillfredsställd med sitt
eget jag måste han skapa sig ett nytt, han
är en gud. Eftersom han har identifierat
det tyska folket med sig själv, säger han
vid ett tillfälle mycket riktigt att han
skapar det tyska folket. Ur detta folk skall
födas en ny adel, som .skall härska över
världen. De andra, massan, den lägre
klassen, "skola vi skänka analfabetismens
välsignelse".
Det märkliga geniet, den obetydliga,
ganska obskyra figuren i den illasittande
regnkappan, har med hjälp av sällsamma
tidsförhållanden nu blivit Tysklands herre.
Men inte bara med hjälp av
tidsförhållandena. Han har också sina egna mycket
utstuderade metoder för att vinna
framgång. Rauschnings samtal med honom
fördes under åren 1932—1934, alltså både
före och efter makttillträdet. Hitler
doce-rar ofta över sin teknik att härska. Den
bygger på ett otroligt förakt för
människorna, den använder vilka medel som
helst. Utåt framställer sig Hitler som
ledaren av Tysklands kamp mot det
förnedrande Versaillesdiktatet. I en trängre krets
kallar han striden en "banal kamp mot ett
fredsfördrag, som ju i själva verket aldrig
har existerat". Han är världens frälsare
från bolsjevismen. Men bakom kulisserna
heter det öppet: "Jag kan mycket väl
tänka mig en överenskommelse med
Ryssland. Men jag spar denna möjlighet som
min sista trumf." Han för den högre
människans ädla strid mot judendomen. Men
det är inte den ädla striden och dess
naturliga mål som intresserar honom, den
är endast ett av medlen i hans maktkamp.
"Om juden inte funnes till, skulle vi bli
tvungna att uppfinna honom."
Samma cynism kommer till synes i hans
utrikespolitiska metoder. Hitler finner det
endast löjligt att man kan inbilla sig att
han skall hålla löften och rätta sig efter
ingångna fördrag. Men eftersom man ändå
inbillar sig det, ger han löften och ingår
fördrag. Det är självklart att han bryter
dem, när det gynnar honom. "Ödet har
utsett mig till mänsklighetens store
befriare." Skulle han inte ha rätt att själv
välja sina vapen?
De utrikespolitiska planerna äro
fantastiska. Det är långt ifrån nog att ändra de
tyska gränserna. Detta är bara början.
Utifrån den stålhårda tyska kärnan av 100
miljoner skall hela världen erövras. Till
Tyskland skall knytas ett förbund i öster:
Polen, de baltiska staterna, Ungern,
Bal-kanstaterna, Ukraina, Volgaområdet, Geor-
Tiden 3 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
