Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1940 - Gårdlund, Torsten: Den nationella väckelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nationella väckelsen
oinellerlid inskränkt sig till en hetsig vidräkning med regeringen för dess
föregivna synder i det förgångna. Några konkreta förslag eller något
positivt arbete för att nå de uppställda målen synas icke ha utgått från
samfundet Nordens Frihet.
Under det finska frihetskriget höll samfundet en enskild konferens i
Stockholm, vilken enligt uppgift helt gick i regeringskritikens tecken.
Dessutom höllos några propagandamöten tillsammans med sådana grupper som
äro utpräglat försvarsvänliga och nationellt kännande utan att stå i
opposition mot regeringen. Efter kriget har samfundet hållit ett möte, i Uppsala
den 19 mars, där de aktiva medlemmarna huvudsakligen synas ha upplyst
och hetsat varandra. Samfundets publicitet har nyligen utvidgats genom
utgivandet av en tidning "Nordens Frihet"; det förefaller dessutom ha ett
gott stöd i den "objektiva" veckotidningen Nu, vars redaktör även ingår i
redaktionen för "Nordens Frihet".
I denna grupp av nationella, som känt sig kallade att leda folket genom
töcknet, ingå olika falanger. Det bör betonas, att rörelsen icke är nationell
i den meningen att nationens olika skikt äro representerade tillnärmelsevis
efter sin vikt. Den är nationell i den meningen, att ett antal konservativa
personer med politisk hemvist i högerpartiets utkanter helt dominera. Deras
patos hämtar sin kraft ur historien, närmare bestämt ur den svenska
stormaktstidens historia. Deras hat mot Ryssland är hatet mot Sverges
arvfiende, Peter den stores Ryssland. Man vill gärna tro att detta hat också
vänder sig mot Sovjet-Ryssland som diktaturmakt. Något belägg härför har
man dock icke. Trots att två tredjedelar av Europas folk lagts under
diktatur under de senaste årtiondena, ha många inom denna grupp visat en
förbluffande självbehärskning; många ha till och med visat en utpräglad
förståelse för den mest expansiva diktaturen, den tyska. Det är heller ingen
tillfällighet att man inom den konservativa falangen påträffar några
aktivister från det förra världskriget. De svärmiska sympatierna för Tyskland
ha även påverkat det praktiska ställningstagandet; i denna tidskrift har
förut påvisats vilka groteska slutsatser som från sådana utgångspunkter
dragits i Ahnlunds och Bratts broschyr i Finlandsfrågan.
Om de konservativa sålunda helt dominera den nationella oppositionen
äro de dock angelägna att betona att den även omfattar medlemmar från
andra politiska läger. Inom rörelsen finnas några liberaler. Den enda mera
kända liberal, som synes tillhöra de inre kretsarna, är borgarrådet Yngve
Larsson; förra gången hans framträdande i utrikespolitiken väckte
uppmärksamhet var 1917, då han uteslöts ur det socialdemokratiska partiet på
grund av aktivistisk verksamhet. Bland övriga liberaler, som framträtt inom
samfundet Nordens Frihet, synas flertalet vara unga och i politiken oprö- 195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
