Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1940 - Östlind, Anders: Nordiskt ekonomiskt samarbete i krigstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iSordiskt ekonomiskt samarbete i krigstid
Det initiativ, som tagits för att skaffa arbetskraft till Finland, är
utomordentligt glädjande. Men förutom att skaffa arbetskraft för Finland skulle
ovannämnda organisationer utan större svårighet kunna fylla ytterligare
en uppgift, nämligen att underlätta utbyte av arbetskraft mellan alla
Nordens länder. I Sverge och Norge råder brist på arbetskraft — i
synnerhet yrkesarbetare — inom flera industrigrenar av betydelse för rustningarna
och försvarsberedskapen i allmänhet. Arbetsbristen är särskilt markerad i
den svenska metall- och maskinindustrin, vilken som bekant intar en
nyckelposition för Nordens försvarsberedskap då den har ett arbetarantal på
närmare 200,000 medan samma industri i de övriga nordiska länderna
omfattar i allt endast 140,000 arbetare. Den svenska produktionsindexen
för järn- och stålindustrin låg för januari vid 139 (1935 = 100) mot 1937
års rekordnivå på endast 125; för maskinindustrin voro motsvarande siffror
144 och 136. Produktionen skulle emellertid kunna ökas ytterligare, om
icke införande av två- eller treskiftsarbete på flera håll förhindrades
av brist på yrkesarbetare. Om tempoarbetare kunna erhållas, t. ex. från
den stagnerande svenska byggnadsverksamheten, skulle även en jämförelsevis
ringa ökning av antalet yrkesarbetare göra det möjligt alt avsevärt forcera
rustningarna. En överflyttning av arbetslösa danska yrkesarbetare till
Sverge kunde därför få ganska stor betydelse.
Några av de angelägnaste uppgifterna för det nordiska ekonomiska
samarbetet ha därmed skisserats. I fredstid ha problemen för samarbetet varit
av annan karaktär, men dessa problem äro numera i de flesta fall av endast
sekundärt intresse. Hit får man räkna problemet att intensifiera den
inter-nordiska handeln. Givet är, att de sedan krigsutbrottet höjda
transportkostnaderna i och för sig medverka till att öka den internordiska handeln.
Denna ökning inträder emellertid utan att särskilda åtgärder vidtagas.
Åtgärder för att ytterligare utvidga handeln mellan de nordiska länderna
skulle i den aktuella situationen främst få tänkas framkallade av omsorg
om de nordiska ländernas sammanlagda valutareserver. Men detta syfte
kan egentligen uppnås endast i det fall, då det finns möjlighet att utvidga
produktionen i de nordiska länderna, så att den ökade efterfrågan från de
nordiska marknaderna kan tillfredsställas utan att därför exporten på övriga
marknader måste minskas på motsvarande sätt.
Vid krigsutbrottet väntade man sig allmänt, att produktionen, åtminstone
inom exportindustrierna, skulle minskas. Det föreföll därför till en början
att finnas anledning att söka intensifiera den internordiska handeln.
Produktionen har emellertid i Sverge och Norge utvecklats i motsatt riktning mot
vad man förväntade. De svenska och norska industrier, som närmast skulle
ifrårakomma för ökade leveranser till de nordiska länderna om den inter- 213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
