Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1940 - Wellander, Erik: Bottenskola eller enhetsskola?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Wellander
vidare utbildning inom högre skolformer skall stå öppen för varje verklig
begåvning, liksom att fördelningen på de olika skolarterna skall ske på
grund av barnens personliga egenskaper, icke på grund av föräldrarnas
ställning i socialt eller ekonomiskt hänseende. I själva verket kunna också
dessa båda krav anses vara i princip tillgodosedda genom vår nu gällande
skolorganisation: den högre skolan gallrar ju de inträdessökande genom
prövningar, som äro lika för alla, och om prövningarna tas bort, kommer
intagningen att ske på grund av folkskolans betyg, som också ge samma
möjligheter åt alla.
Detta enhetsskoleprogram är i ett demokratiskt land som vårt
uppenbarligen intet stridsprogram, det är tvärtom något som alla kunna enas om.
I intet land torde principen om allas lika rätt till högre bildning ha
stoltare traditioner än just här i Sverige, där den studerande ungdomen
alltid till avsevärd del rekryterats frän obemedlade och medellösa hem
och där av ålder både den allmänna och den enskilda offervilligheten varit
stor, när det gällt att hjälpa fram fattiga ungdomar med gott huvud. De
hinder som fortfarande möta den fattige på hans väg mot bildningens
höjder äro icke av skolorganisatorisk utan av ekonomisk art.
Även i fråga om det första kravet, att alla högre skolformer böra bygga
på en gemensam grundskola, är man numera ense så långt, att de högre
skolorna anses böra bygga på folkskolan som grund, men på vilken klass i
folkskolan, därom gå meningarna i sär.
För närvarande är det egentligen endast två klasser som komma i fråga,
nämligen den fjärde och den sjätte. Sedan folkskolan i princip har gjorts
sjuårig, skymtar dock vid horisonten kravet på sjuårig folkskola som grund
för de högre skolorna.
De som yrka på att de högre skolorna i stort sett skola bygga på fjärde
folkskoleklassen fordra i överensstämmelse med enhetsskolans idé, kort sagt,
att studiegången för de barn som övergå till högre skola skall ordnas på bästa
möjliga sätt.
Nu anse pedagoger och psykologer, särskilt i anslutning till den s. k.
utvecklingspsykologin, att den första differentieringen inom enhetsskolan,
alltså den första uppdelningen av klasserna, icke kan uppskjutas längre
än till fjärde skolårets slut. Längre än fyra år kunna icke alla barn
sammanhållas i gemensam undervisning i stora klasser utan att antingen de
i det hela mer begåvade försenas i sin utveckling eller de mindre begåvade
försummas. I verkligheten blir det väl vanligen något mittemellan: de
duktigaste få icke full sysselsättning, och de klenaste kunna icke följa med.
218 Båda kategorierna vinna avgjort på en klyvning. Efter fyra skolår bör
Tiden 4 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
