Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1940 - Gårdlund, Torsten: Inrikeskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vtrikeskrönika
ningsinstitut skulle behövas för att anvisa nya verksamhetsfält åt de
industrier, som råkat i svårigheter genom avspärrningskrisen; mindre än
någonsin ha vi nu råd att låta produktionsfaktorer vara sysslolösa.
Uppgifterna för ett statens rationaliseringsinstitut borde emellertid icke begränsas
till de företag, som genom avspärrningen kommit i ett kritiskt läge. Varje
rationaliseringsåtgärd i vilken industri det vara må stärker vår beredskap
och lättar trycket på vår levnadsstandard. Under förhandlingarna mellan
statens och näringslivets representanter före krigsutbrottet framställdes just
denna uppgift som lämplig för ett statligt initiativ. Det finns ingen
anledning att låta saken bero "tills normala förhållanden inträda", eftersom
behovet av en sådan verksamhet är särskilt påtagligt under nuvarande
krisförhållanden.
På sina håll har man uttryckt farhågor för att den förutsedda
utvecklingskedjan, ökade rustningsutgifter — indragning av köpkraft genom
beskattning och upplåning —■ minskad konsumtion — överflyttning av
produktionsfaktorer från konsumtionsvaruindustrierna till
rustningsindustrierna, icke skulle komma till stånd utan avsevärda friktioner i form av ökad
arbetslöshet. Man har gjort gällande, att en nedskärning av konsumtionen
endast i begränsad omfattning kan komma rustningsimdustrierna till godo,
emedan många av de arbetare, som frigöras genom
konsumtionsinskränkningen, icke äro flyttbara. Man har sagt: "Om vi minska vår konsumtion,
är det därför sannolikt, att de frisörer, blomsterhandlare, sockerbagare,
skådespelare och detaljhandelsexpediter som bli arbetslösa, kunna
användas i rustningsindustrin?" Det låter sig icke förneka, att denna invändning
har ett visst fog för sig. Problemet har heller icke förnekats av någon; det
angavs för övrigt klart i de promemorier, som fogades till de
finanspolitiska förslagen vid 1939 års urtima riksdag.
Till en del är detta problem dock lösbart. Vissa industriarbetare, särskilt
byggnadsarbetarna, kunna erhålla ny yrkesskolning.
Arbetsmarknadskommissionen har just startat sina beredskapskurser för utbildning av
tempo-och hjälparbetare för verkstadsindustrin på ett tjugotal platser i landet.
Det borde också finnas möjligheter att i någon mån dirigera
konsumenternas varuköp så att efterfrågan begränsas för sådana varor, som
framställas av "flyttbara" arbetare, och upprätthålles för sådana varor, som
framställas av arbetare, vilka icke kunna användas för upprustningen. Ty
det finns intet som helst intresse att arbetare, som icke kunna användas
på annat håll, få lämna produktionen; ett sparande med sådana verkningar
är bortkastat. Sparsamhetspropagandan borde kunna ges en mera konkret
266 inriktning: undvik att köpa importvaror, undvik att köpa dammsugare, kyl-
Tiden 5 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
