Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1940 - Cederwall, Gustav: Hur England finansierar kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustav Cederwall
fortsättningen komma att mera ta formen av varubrist än av ohejdade
prisstegringar; företagarna sälja ut sina lager i stället för att höja sina priser).
Några kommentarer om ränteproblemet kunna här vara på sin plats.
Tidigare ha alla krig varit förenade med starka räntestegringar. Och en
viss stegring brukar försvaras med att den dels håller tillbaka de privata
investeringarna, dels uppmuntrar sparandet. I den engelska diskussionen
har denna gång stor enighet rått om önskvärdheten att räntan hålles nere.
Under senare år har, säger man, räntans roll blivit allt oväsentligare. De
privata investeringarnas omfattning har icke i större grad berott på
ränteläget. Även om det senaste påståendet kanske är en överdrift, så kan det
ifrågasättas, om en räntestegring är det i nuvarande läge bästa medlet att
begränsa företagsamheten. Investeringsverksamheten torde nog även utan
att ränteskruven tilldrages, komma att hålla sig inom mycket ringa
gränser, och skulle en ytterligare begränsning visa sig nödvändig, torde mera
direkta åtgärder vara att föredraga. Vad sparverksamheten beträffar, torde
räntans roll icke heller vara särskilt stor. Är det någon, som tror, att
sparandet skulle vara mera omfattande, om insättarna erhöllo en eller
annan procents högre ränta? Så torde knappast vara fallet! Är det något,
som skulle kunna stimulera sparandet, så skulle det väl snarare vara en
större trygghet mot inträdande prisstegringar. Kunde staten garantera
spararna, att det reala värdet av deras sparmedel icke skall sjunka genom en
inflation, vore säkerligen oändligt mycket mera vunnet än genom en
räntestegring. Argumenten mot en sådan äro starka. Det är givetvis ett betydande
statsfinansiellt intresse, att räntebördan före den oundgängliga och under
alla förhållanden betydande upplåningen icke blir alltför stor. Vidare
föreligger här en intressemotsättning mellan långivare och låntagare. Man
undrar, varför alla låntagare på grund av kriget skola belastas med den
extra börda, som en räntestegring innebär. I Sverge måste det vara ett
allmänt intresse, att en sådan belastning, som skulle drabba våra skuldsatta
jordbrukare särskilt tungt, undvikes. Slutligen — och detta synes mig vara
ett mycket viktigt argument — är bevarandet av en rimligt låg räntenivå
av största intresse för utvecklingen efter kriget. Det råder intet tvivel om
att investeringsverksamheten i England under 1920-talet hämmades av
ränteläget, som inte med framgång kunde pressas ned, så länge 5-procentiga
statslån från förra kriget i stor omfattning funnos i marknaden.
Räntesänkningen åstadkoms först under depressionen i början av 1930-talet efter
den nedkonvertering av statslånen, som då ägde rum. Allt som allt ha de
engelska myndigheterna uppenbarligen dragit konsekvenserna av dessa
resonemang. Efter en diskontostegring i samband med krigsutbrottet, har
280 ränteläget hållits nere och man börjar tala om ett "tre-procents-krig", som
Tiden 5 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
