Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1940 - Cederwall, Gustav: Hur England finansierar kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur England finansierar kriget
skulle vara en nyhet i världshistorien. Framgången är emellertid icke
fullständig förrän man visat, att det går att med övriga, lämpligare och
effektivare medel hindra inflationen. Detta och inte låga räntor i och för sig
måste nämligen vara huvudmålet.
Om sålunda endast en del av krigsutgifterna kunna täckas lånevägen,
måste helt enkelt resten uttagas genom nya eller höjda skatter. I det
föregående har redan angivits de skattehöjningar, som företagits i England.
Här skall nu den principiella diskussionen fullföljas. Framhållas bör då
att ytterligare skattehöjningar måste främst drabba de mindre och
medelstora inkomsterna.
Från de största inkomsterna går det inte att ta stort mera. Det tillskott,
som skulle erhållas genom en konfiskation av alla inkomster över 2,000
pund, har av Geoffrey Crowther — sedan halvtannat år redaktör för den
utomordentliga affärstidskriften Economist — beräknats till 60 milj. pund
(ifrågavarande inkomsttagare betala redan förut 165 milj. pund i
inkomstskatt och 65 milj. pund i tilläggsskatt). En sådan konfiskation skulle
vidare åstadkomma stora olägenheter genom att tvinga berörda personer att
realisera en del av sin förmögenhet, radikalt lägga om sin livsföring, bryta
diverse kontrakt m. m. I den mån den leder till att skattebetalarna belåna
eller försälja en del av sin förmögenhet, medför den samma risker för en
inflatorisk utveckling som en ökad statlig upplåning. Det var detta som
åsyftades, då det ovan förklarades att såväl lån som skatter kunde leda
till inflation. Störst äro dessa risker vid en skärpning av beskattningen på
de stora inkomsterna eller vid en kraftig förmögenhetsbeskattning. Som
även framhållits i diskussionen om värnskatten i Sverge, bör en sådan
sparas till efter krigets slut. Någon större del av den nödvändiga
beskattningen bör av rättfärdighetsskäl icke heller läggas på de fattigaste. Dessa
drabbas emellertid hårdast av en inflation och "av indirekta skatter, som
läggas på oumbärliga förnödenheter.
Den ökade beskattningen bör därför läggas på mellanskikten, på alla
dem, som kunna anses leva över ett rätt knappt utmätt existensminimum.
En ytterligare höjning av inkomstskatten, en utsträckning av denna till
kategorier, som i England hittills icke betalat sådan, eventuellt i form av
en särskild löneskatt, höjda indirekta skatter på icke oumbärliga varor
eller allmänna omsättningsskatter i samband med anordningar, genom vilka
de allra sämst ställda kompenseras härför, äro möjliga utvägar.
Det mycket omtalade förslag, som Keynes framfört, utgör ett försök att
på ett så rättvist sätt som möjligt fördela bördorna på breda lager, vilka
hittills undgått direkt beskattning i England. Förslaget har så utformats, 281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
