Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1940 - Cederwall, Gustav: Hur England finansierar kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustav Cederwall
få göra bruk av dem under den kris, som sannolikt måste komma efter
fredsslutet. Därigenom skulle köpkraften då hållas uppe, krisen mildras och
arbetslösheten bli mindre omfattande och lättare att bära. De eljest
nödvändiga arbetslöshetsunderstöden skulle därigenom bli mindre och bördan
för staten i själva verket knappast mer tyngande än vad den ändå komme
att vara.
Och till slut förordar Keynes, att för avbetalning av den stora statsskuld,
som torde uppkommit vid krigets slut och som skulle innefatta även dessa
uppskjutna inkomster, upptages en engångsskatt på all förmögenhet
(Capital Levy). Detta hade varit önskvärt för nedbringande av statsskulden
redan efter förra kriget, säger Keynes. Denna har under de båda senaste
decennierna ständigt känts som en tung börda och räntebetalningarna kräva
betydande belopp i det nu pågående krigets budget. Genom en starkt
progressiv förmögenhetsskatt efter kriget skulle detta komma att utnyttjas för
genomförandet av en betydande förmögenhetsutjämning. Upptagandet av
denna skatt skulle icke behöva ske samtidigt med frigörandet av
tillgodohavandena och krigslånens återbetalande.
Keynes plan är otvivelaktigt mycket väl genomtänkt. Den innehåller
ytterligare en del detaljer, som här icke refererats. För att rätt bedömas
måste den jämföras med de alternativ, som kunna stå öppna. Dessa äro
uppenbarligen antingen en mer eller mindre omfattande inflation, som
lägger de tyngsta bördorna på de fattigaste och koncentrerar inkomsterna
hos några få, eller en mycket hård beskattning (Keynes själv nämner t. ex.
en skatt på 50 proc. på all detaljhandelsomsättning eller en skatt på 20 proc.
på alla löner). Man kan ställa sig undrande inför vissa detaljer. Det
förefaller långt ifrån säkert att ransoneringar ens med tillämpande av
Keynes planer skola kunna undvikas. Argumenteringen för att man även
med subventioner av staten skall hålla nere priserna på vissa viktigare
livsmedel förefaller heller icke alldeles övertygande; det bör dock
erkännas, att detta torde bli väsentligt enklare, om planens övriga led fullföljas
än eljest.
Det är uppenbart, att Keynes plan har stora fördelar framför de andra
alternativen. Den kan naturligtvis modifieras i sina detaljer. Men det är
svårt att finna någon plan, som vore rättvisare eller som vore förenad med
så stora psykologiska och sociala fördelar (med undantag givetvis av att
alla medborgare, som leva över existensminimum, frivilligt sparade och
till staten överlämnade lika mycket, som de enligt planen skulle tvingas
till. Men vågar man hoppas därpå?). Planen är otvivelaktigt mycket
radikal. Den skulle om den genomfördes, bidraga till en betydande och ganska
284 behövlig social omdaning av det engelska samhället. "Vi skulle", säger
Tiden 5 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
