Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1940 - Cederwall, Gustav: Hur England finansierar kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mur England finansierar kriget
Keynes, "ha lyckats göra kriget till ett tillfälle för klara sociala framsteg."
Därför torde den knappast ha utsikter att bli populär bland de
åderförkalkade reaktionärer, som regera landet.
Men bland arbetarkretsar synes den inte heller ha mottagits med någon
större förtjusning. Den har betraktats med misstro som varande alltför
teoretisk och torde icke till fullo ha förståtts. Den har helt officiellt
förklarats vara alltför totalitär, ehuru den dock lämnar större utrymme för
ett fritt konsumtionsval än vad som kanske är möjligt. Vad har man, säges
det vidare, för garanti för att planen verkligen komme att fullföljas? Kan
någon regering garantera, att en förmögenhetsskatt efter kriget kommer till
stånd? Alltför populär kan planen knappast vara: dess accepterande skulle
betyda ett klart erkännande av nödvändigheten för de breda lagren att
påtaga sig tunga bördor.
Däremot måste emellertid framhävas, att det icke är Keynes plan eller
någon annan finansplan, som pålägger folket dessa bördor. Det är det totala
kriget. lanspråktagandet av landets produktionsmöjligheter, av män,
maskiner och råvaror m. m. för krigföringen lämnar endast begränsade
möjligheter att tillfredsställa konsumtionen. Krigsekonomins reala problem är
just utnyttjandet av så stor del som möjligt av landets tillgångar på ett så
effektivt sätt som möjligt för krigföringen. Finanspolitiken kan endast
fördela bördorna på olika folkgrupper på det ena eller andra sättet. Den
saken måste slås fast och måste förstås av varje medborgare.
England är ett rikt land. Det betyder, att dess materiella möjligheter
att producera förstörelsemedel äro större än Tysklands. Om det endast
ankomme därpå, skulle Englands seger i kriget i längden vara säker. Men
därtill fordras, att dessa möjligheter också till fullo utnyttjas. Så torde
alltjämt icke vara fallet. Utgiftssidan i sir John Simons nya budget tyder
knappast på att England i sina nuvarande och för den närmaste framtiden
planerade stridsförberedelser skulle övertrumfa fienden. Inkomstsidan ger
mindre anledning till kritik vad de förslagena skatterna beträffar än till
tvivel rörande möjligheterna att utan inflation åstadkomma den avsedda
upplåningen. Dessa tvivel ökas i den mån man räknar med en ytterligare
ansvällning av utgifterna. Kanske blir finansministern därför framdeles
i tillfälle att åter få överväga impopulära skatter eller de för närvarande
lika impopulära tvångslånen. Endast en stark ökning av det frivilliga
sparandet kan förhindra att den planerade, väldiga upplåningen leder till
inflation.
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
