Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1940 - Marc-Wogau, Konrad: Axel Hägerströms verklighetsteori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konrad Marc-Wogau
I dessa satser säges uttryckligen, att ett föremål såsom bestämt måste tänkas
referera sig på det enda verklighetssammanhanget. Meningen synes ock vara
den, att denna referens är given i och med föremålets bestämdhet resp.
verklighet.
Huru förhållandet mellan ett föremåls bestämdhet och dess tillhörighet
till det enda verklighetssammanhanget är att tolka, lämnar Hägerström,
såvitt jag ser, oavgjort. Vad han däremot med all kraft vill göra gällande
är, att alla bestämda föremål utgöra ett enda verklighetssammanhang. Vi
skola nu betrakta hans bevisföring härför, som skall förmedla övergången
från den första till den andra av de tre anförda grundläggande satserna i
Hägerströms verklighetsteori. Bevisföringen är olika i Hägerströms
tidigare skrift Pr. d. W. och i de senare skrifterna. I båda fallen synes den
mig icke vara bindande. Då bevisföringen i Pr. d. W. bygger på en rad
förutsättningar, som Hägerström senare övergivit, kommer jag icke att gä
in på den. Jag håller mig till tankegången i Hägerströms senare skrifter.
Hägerström utgår här, som redan nämnts, på flera ställen från den
tanken, att ett föremåls tirihörighet till det enda verklighetssammanhanget
icke omedelbart följer därav att detta föremål är bestämt. Han menar
emellertid, att då vi anta skilda föremål eller skilda sammanhang och
reflektera över dem, så måste förhållandet mellan dem vara bestämt. Denna
fordran gäller, vilka föremål eller sammanhang som än jämföras med
varandra. Den nödvändiggör nu också antagandet, att alla verkliga
föremål bilda ett enda sammanhang.
Hägerströms tankegång är ytterst komplicerad och svår att följa. För
att underlätta förståelsen av den skall jag först mera schematiskt
sammanfatta den i en rad satser och sedan söka närmare belysa de viktigaste
punkterna.
Resonemanget synes mig kunna sammanfattas i följande satser:
1. Vi tala om olika föremål resp. sammanhang och jämföra dem med varandra.
2. För att man skall kunna tala om två eller flera olika föremål eller sammanhang
och jämföra dem med varandra, måste desiaa föremål eller sammanhang föreställas
tillsammans (d. v. s. som ett enhetligt föremål) i en föreställning.
3. Skola de olika föremålen eller sammanhangen föreställas tillsammans i en
föreställning, så måste en bestämd relation antas mellam dem. De måste bilda ett bestämt
sammanhang. Därmed är då sagt, att alla föremål måste tillhöra ett bestämt
sammanhang.
4. Vi tänka oss bl. a. även olika sammianhang, olika "världar", som ej stå i någon
rumslig eller tidlig relation till varandra.
5. Men i så fall kunna vi jämföra dem (och då föreställa dem tillsammans i en
föreställning), blott om vi hänföra dem på olika föreställningar (fatta dem som inne-
294 jiiil j olika föreställningar) och tänka oss dessa föreställningar tillhöra ett sammanhang.
Tiden 5 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
