Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1940 - Carlsund, Otto G.: Tvärsnitt genom nutida svensk konst I. Mellan sommarsalongerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tvärsnitt genom nutida svensk konst I
Otto G. Carlsund
Mellan sommar salongerna
I mitten av april, i samma vecka som kriget i iSkandinavien inleddes
med tyskarnas invasion i Danmark och Norge, öppnades på
Nationalmuseum en utställning av modern konst och konsthantverk. Företaget
startade sålunda i en atmosfär av krigsångest, men likafullt blev vernissagen
en publiksuccés; även senare har allmänhetens intresse vanit stort.
Ingen period i nutidens svenska historia har varit så ödesmättad som
denna. Men ingen har heller varit så fylld av enig och målmedveten
aktivitet mot den annalkande faran. Nationens krafter tagas i anspråk till
bristningsgränsen, och de enskilda ta på sig uppoffringarna utan knot. Att
människor ändå ha tid över för konsten tycks peka på att den fyller en mission
som man knappast vågat drömma om. Det verkar som om konstens tysta
budskap ginge mera direkt till hjärtana än många vackra proklamationer
i ord.
Viid utställningens öppnande höll ecklesiastikmlinister iBagge ett frasfritt
litet anförande i vilket han nämnde att utställningen arrangerats i trots av
kriget och för att understryka de livsbejakande, uppbyggande krafterna i
samhället. Med de perspektiv, man utan större uppbåd av fantasi hade för
ögonen, kunde utställnängen lika gärna vara en sista manifestation av vårt
artistiska oberoende. Och till en sådan bo-rde arrangörerna ha beflitat sig om
att göra den i dessa de yttersta dagarna. Vilka orsakerna kunna ha varit till
att den inte blev det, kan en utomstående inte avgöra, men får man lita till
ordspråket om kockarna och soppan kan det tänkas att den tolvhövdade
organisationskommittén varit elva huvuden för stark. Ty man kommer inte
ifrån intrycket att herrarna, som säkerligen mycket nitiskt velat ha fram
det allra bästa, inte riktigt kunnat samsas, utan sovrat väl hårt och till slut
nått ett ganska medelmåttigt resultat.
Det hjälper inte att dr Gauffin i katalogens förord kallar utställningen
ett "krafttag för konsten och konstnärerna". Vad detta krafttag skulle bestå
300 i får man sannerligen inte klart för sig, isynnerhet inte om man i minnet
Tiden 5 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
