Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1940 - Carlsund, Otto G.: Tvärsnitt genom nutida svensk konst I. Mellan sommarsalongerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otto G, Carlsund
imponerad. De verka så massivt solida, så oerhört säkra, så
konstbeskyd-dande, att man tyst gratulerar den svenska konstnärskåren som får växa
och frodas i deras hägn. Och ändå finns det åtskilliga intresse- och
facksammanslutningar vilka kunde ingått i det beslutande rådet men av obekant
anledning uteslutits, t. ex. Svenska konstnärers förening, Föreningen för
Nutida konst. Konsthantverkarnas Gille, Föreningen för Grafisk konst o. s. v.
Att arrangörerna beslutat icke medtaga fler än de sex ovan nämnda
organisationerna kunde möjligen uppfattas så att de behärskats av en hälsosam
måttfullhet. Hade också den tillsatta inbjudningskommittén blivit mindre
hade dock resultatet troligen blivit bättre.
Dr Gauffin har nämligen i samma förord angivit att urvalet icke visar
någon ensam institutions smak, utan fastmer utgör "en medelproportional
mellan de olika smakriktningar, som företrädas av kommitténs
medlemmar". Detta är en farlig tes att försvara. För det första utsägas däri att de
enskilda institutionerna företräda var sin begränsade smak, för det andra
att vars och ens smak kan disputeras av grann-institutionens, och för det
tredje att resultatet utgör en smakens medelproportional, d. v. s. att det har
jämkats fram genom kompromisser. Konsekvenserna av sådana
utgångspunkter äro lätta att dra. För det första kan man säga att ingen av
institutionerna tycks ha den allmängiltiga karaktär ur smaksynpunkt som man
kan ha rätt att fordra av en offentlig konstvårdande myndighet; för det
andra att samma "myndigheter" med denna sin subjektiva smakinställning
som grund kunna bedriva en urvals- och inköpspolitik som historiskt sett
måste bli helt och hållet godtycklig, och för det tredje erkännas i och
genom ordat medelproportional, att var och en av institutionerna tvingats
till eftergifter som strida mot vad de anse vara god smak. Den sista
konsekvensen är för ögonblicket den mast fatala. Att Nationalmuseum inom sina
väggar nu måste hysa en konst som det icke skulle kunna tänka sig ingå i
det permanenta tavelbeståndet, kort och gott, att denna oväldiga och ur
smaksynpunkt oantastliga institution (som den borde vara) nu måste så
att säga direkt propagera för medelmåttig kvalitet, måste ju vara förfärligt
för den själv och beklagligt för publiken.
Men i grund och botten är det inte rättvist att anlägga så exklusiva
synpunkter på en utställning av denna art. Ty i stort sett äro alla
samlingsutställningar sig tämligen lika, i det att kvalitetsplanet ligger på ungefär
samma höjd över noll-läget, antingen två, sex, eller tio enskilda personer
eller organisationer handhaft urvalet. Detta gäller för vår samtida konst.
Dess centrala kärna, inom vilken nittio procent av landets konstutövare
kunna placeras, utgöres av en tämligen odiffentierad massa, tämligen
lika-302 tänkande och likakännande konstnärer, inga genier, ja knappast ens vad
Tiden 5 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
