Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1940 - Carlsund, Otto G.: Tvärsnitt genom nutida svensk konst I. Mellan sommarsalongerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otto G, Carlsund
sitt lärarskap vid Konstakademin. Man börjar lite varstans få se prov av
Isaacs andliga avkomma och just på Nationalmusei vårsalong äro några
av dessa ungdomar med. Av dem har väl en eller annan redan hunnit
framträda med en separatutställning — utan synlig anledning.
Nästa evenemang var deni redan nämnda Konstföreningens Höstsalong,
som denna gång höll en ovanligt hög kvalitet och således var sällsynt
nöjsam att se — egentligen låg den överraskande högt och var genomgående
mera representativ, men också mera smickrande för ett svenskt tvärsnitt än
vad den nu pågående vårsalongen är. I ett par fall ha dessa två salonger
gemensamma drag, i det nämligen att skulpturen och grafiken äro så
mycket bättre företrädda än måleriet. Döt är f. ö. ett föAållande som man haft
tillfälle att ideligen konstatera under årens lopp. Medan måleriet gradvis
sjunker ned i något slags letargi ur vilken det inte tycks kunna vakna upp
— målarna böka ideligen med samma idiotiska färgproblem, kladda lika
ihärdigt och lika impotent ner jungfruliga dukar — ha Bkuilptörer och
grafiker insett att problemen i grund och botten inte existera som annait än tekniska
sådana, och att hela konsten, om man har talang, består i att rätt välja
teknik till det motiv och den volym som skall behandlas. Målarnas fel är att
de överhuvudtaget förneka tekniken, de inbilla sig att sådant är oartistiskt
hantverk.
Ytterst få kunna tillåta sig negligera detta "oartistiska hantverk", men
en som kan det och som gör det med en smittande brio är göteborgaren
Ragnar Sandberg, vilken vid en utställning i höstas fyllde hela
Svensk-Franska konstgalleriet med sin underbara kråkspark. Jag kan inte hålla
med Pineus om att han i ett motiv som Flickor i vattnet "i första
ögonblicket chockerar". Han chockerar jämt och ständigt, i varje ögonblick
man råkar betrakta hans tavlor, men chocken är inte så hård att man
kippar efter andan. Den är istället direkt rolig, därför att det är en talangfull
tjuvpojkes lek med färgtuber, och därför att den totalt saknar andra
koloristers dimmiga snack kring tavlan som en "religiös" uppenbarelse. Maken
till Ragnar Sandberg ha vi inte här i landet. Han är unik.
Vårsäsongen domineras av två stora retrospektiva måleriutställningar,
prins Eugens och Hilding Linnqvists, av två grafiska utställningar, den
engelska på Nationalmuseum och sex unga svenskars på Galerie Möderne,
och en, tyvärr mycket kortvarig och ganska liten, men naggande god
skulpturutställning, Stig Blombergs i Konstnärshuset.
Prins Eugen fyller i år sjuttiofem år och i anledning härav ville
Konstakademin hedra honom genom att i sina lokaler arrangera en retrospektiv
utställning av hans verk. Det blev, som man förstår, en vacker utställning
306 där nästan alla nummer voro små mästerstycken. Men en del saker hade
Tiden 5 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
