Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1940 - Jödal, Ole: Utrikeskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inrikeskrönika
dock att Italien inte kan få sina aspirationer förverkligade genom att bevara
freden. Den heliga egoismens politik innebär också medvetandet om att
man ingenting får utom det man kan ta. Därför kan Mussolini komma att
besluta sig för kriget, om och när han anser att Tysklands segrar nedbringat
riskerna till ett minimum. Hans plötsliga avbrytande av förhandlingarna
med England om kontrabandskontrollen kan vara ett tecken på att han anser
stunden närma sig.
En stark broms på Mussolini måste förhållandena på Balkan utgöra,
eftersom Italiens inträde i kriget skulle hota att utvidga kriget till områden, där
inte bara Tyskland vill ha fred utan också Sovjetunionen tydligt visat att
den anser sig ha stora intressen att bevaka.
Om Italiens ställning ännu kan kallas oviss, är man frestad att kalla
Sovjetunionens hållning konsekvent. Det dröjde flera dagar innan sovjetpressen tog
ställning till den tyska offensiven i väster. Man nöjde sig först med att
opartiskt återge båda sidornas rapporter om krigsläget. Så småningom kom
emellertid kommentarerna, som gick ut på att den nya tyska strategin visat
sig både överraskande och överlägsen och som i stort sett anslöt sig till den
tyska tesen att västmakternas planer förekommits. Emellertid har Sovjets
ambassadör i London, Maisky, under den senaste tiden varit en synnerligen
trägen gäst i det engelska utrikesdepartementet. Noter har växlats om
handelsförbindelserna mellan de båda länderna, varvid England varit angeläget
att bevaka sina blockadintressen gentemot Tyskland medan Sovjet ängsligt
hållit på sin prestige och snävt tillbakavisat varje diskussion om handeln
med tredje riket. Dock hette det i den senaste sovjetnoten att Sovjet avsåg
att importera varor från England för eget bruk och ej för vidareexport.
Innebörden i förhandlingarna visade sig emellertid när sir Stafford Cripps,
känd politisk advokat och f. d. folkfrontsivrare, sändes till Moskva som
underhandlare. Det framgick nu att förhandlingarna sannolikt mera avsåg
politiska än ekonomiska frågor. Och ett intermezzo medan Cripps ännu
befann sig i Aten visade att Sovjet från början ville markera en ytterst
självständig hållning. Sovjetradion förklarade nämligen helt oväntat att
Moskva inte tänkte ta emot och förhandla med något extra sändebud vilket
som helst utan föredrog att ha med den för flera månader sedan hemkallade
ambassadören Seeds eller någon hans efterträdare på ambassadörsposten
att göra. London skylde över genom att tala om att man redan meddelat
Maisky att Cripps skulle utnämnas till ambassadör.
Sovjets utrikespolitiska läge är gynnsamt så länge de europeiska
stormakterna är i krig med varandra. Ingenting talar för att de styrande i
332 Moskva skulle ha den minsta lust att blanda sig i detta krig. Liksom det
Tiden 7 , 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
