Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1940 - Nordström, G. Hilding: Ett avslutat kapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett avslutat kapitel
Det framväxande industriella samhället övertog i allt väsentligt det äldre
skedets uppfattningar och handldngsnormer. Dessa käinnetecknades desslikes
också därav, att omsorgen om de arbetsilösa ansågs helt vara en
kommunernas isak och sålunda staten ovidkommande. Ju mer den ifackliga ooh politiska
arbetarrörelsen ökade i istyrka och inflytande, desto mer uppluckrades
emellertid de antydda åskådningarna, och när världskriget bröt ut 1914, var
staten omsider mogen för en brytning med det förgångnas tendenser. Staten
vidgick, att arbetslöshetsfrågan icke endast var en kommunernas och de
enskildas angelägenhet utan även ställde lanspråk på stiaten. Till en början
sträckte sig koncessionen dock ej llängre äm till ett erkännande av statens
skyldighet att ta på sig någon del av kostnaderna för vissa begränsade
åtgärder mot airbetslösheten. Såsom organ för bevakandet av statsintresset
härvidlag tillskapades hösten 1914 Statens AK. Kommissionen hade
ursprungligen till uppgift ialtt administrera den nystartade underistö ds verksamheten,
att fungera som rådgivande organ d larbetslöBhelsfrågor åt regeringen odh att
uppbygga en organiisiatioii för hjälpverksamheten. iDen blev främst ett
instrument för tillgodoseende av de arbetslösas nödtorftiga försörjning genom
knappt utmätta dagunderstöd och lågt avlönade reserv (nödhjälps)arbeten.
Föga beaktande iskänktes däremot åt den synpunkten, att man genom
anskaffande av normalt avlönad sysselsättning åt den oförvållat arbetslösa,
fullgoda arbetskraften skulle kunna vidmakthålla dennas arbetsduglighet och
ekonomiska standard samt underlätta de arbetslösas inlemmande i den
reguljära produktionen. Att man dymedelst även skulle kunna främja
näringslivets sundhet och kommunernas ökonomiska motståndskraft var en tanke,
som i allmänhet låg fjärran den tidens arbetslösheitspolitiska spekulation.
Icke ens sedan Statens AK börjat intaga en verkligt ledande ställning inom
arbetslöshetspolitiken — d. v. B. från och med krisen 1921—1923 — har
något väsentligt ändrats härutinnan: ide grundläggande principerna och
sättet för deras tillämpning ha förblivit i det närmaste orubbade ända till
slutet, så långt de låtit sig förena med den nya arbelslöshetspolitik, vilken
härförskriver sig från 1933. Statens AK har sålunda under så gott som hela
sin tillvaro varit betrodd med iuppgiften att bedriva en huvudsakligen
försörj ningsbetonad hjälpverksamhet. De principer, som tillämpats inom vad
man tidigare med åtskillig överdrift kallade "det svenska systemet", ha i
korthet varit följande.
Oförvållad arbetslöshet konstituerar icke i och för sig för den härav
drabbade någon xätt till hjälp av samhället. Den arbetslöse är alltid skyldig att
främst uppsöka öppna marknadens arbetstillfällen, även de sämst betalda.
Endast om hans strävanden härutinnan misslyckas, kan bistånd från det
allmännas sida komma i fråga efter sträng behovsprövning och under förutsätt- 335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
