Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1940 - Nordström, G. Hilding: Ett avslutat kapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett avslutat kapitel
och största möjliga sparsamhet. I praktiken har denna passivitet kommit att
sprida sina verkningar än längre, i det att kommissionen som regel avstått
från att taga några positiva initiativ. Den ihar nöjt sig med att Jeda
utvecklingens ström i de en gång banade fårorna och att ingripa nyskapande
allenast undantagsvis, antingen då statsmakterna genom sina direktiv
framtvingat ett nytt ställningstagande från kommissionens sida eller då densamma
funnit konsekvenserna av en knäsatt politik ovägerligen kräva vissa
åtgöranden.
Restriktivitet och passivitet torde sålunda få anses ha utgjort AK-systemels
speciella signatur. Djupare sett har den politik kommissionen företrätt
härflutit ur en viss teoretisk-ekonomisk uppfattning om arbetslösheten såsom
socialekonomisk företeeelse och botemedlen mot densamma.
Principståndpunkten kan i korthet ’uttryckt sägas ha inneburit, att samhällets
hjälpåtgär-der för de arbetslösa borde, enkannerligen under en kris, så utgestaltats, att
dessa åtgärder i vart fall icke ’hindrade den nedpressning av lönenivån, vilken
vore ofrånkomlig för ett återställande av jämviktsrubbningarna inom olika
prissfärer. Det som måhända mest bidragit till att arbetslöshetskommissionen
så länge varit ett stridens tecken utgör just det förhållandet, att kommissionen
speciellt på 1920-talet, då de här antydda principerna starkast återspeglades
i dess praxis, ansågs symbolisera en arbetslöshetspolitik av :utpräglat
borgerlig valör, gynnande arbetsgivarnas strävanden att bryta arbetarklassens
motstånd mot lönesänkningar och försämrad levnadsstandard. Naturligtvis
ligger det åtskilligt av berättigande i ett dylikt omdöme men dock icke hela
sanningen. I många hänseenden ha nämligen de principer och den
praktiska tillämpningen av dessa, som kommissionen fått bära ansvaret för, varit
varken borgerliga eller socialistiska utan helt enkelt bottnat i naturen hos
den aktuella ekonomiska situation, som det gällt att bemästra. Det är
sålunda mera denna än politiska konstellationer,^ som skrivit lagarna för
kommissionens handlande, låt vara att detta handlande samtidigt i hög grad
stämplats av uppfattningarna och intressena hos den maktägande borgerliga
majoriteten i både riksdag och kommission.
Det var också lika mycket mot den härskande borgerliga
riksdagsmajoritetens åskådningar i arbetslöshetsfrågan som mot det sätt, varpå dessa
realiserades i kommissionens praxis, som den isooialdemökratiska oppositionen
under en följd av år riktade sina angrepp, de där dock först under 1933
ledde till ett genombrott. Här är icke platsen att ingå på de nya principer,
vilka sedan dessa lett hjälpverksamheten för arbetslösa in på nya banor
och som i så hög grad bidragit till alt humanisera kommissionens
verksamhet. Det må vara tillfyllest att konstatera, att den arbetarklassens avoghet
mot kommissionen och allt dess väsen, som under lång tid före nämnda 337
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
