Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1940 - Marc-Wogau, Konrad: Axel Hägerströms verklighetsteori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Hägerströms verklighetsteori
antar, att "jag" i huvudsatsen "jag tänker . .." betecknar exakt detsamma
som "jag" i bisatsen "att jag är .. .", så blir mitt tänkande av mig till ett
självmedvetande i den av Hägerström kritiserade orimliga meningen. Det
blir till ett tänkande, där tänkandet och det tänkta äro identiska — vilket
var en orimlighet. Betecknar "jag" i huvudsatsen och i bisatsen ett och
samma, så är satsen "jag tänker, att jag är blott föreställd" redan av den
anledningen orimlig, att den uttrycker ett självmedvetande. Det är dock
icke detta Hägerström vill säga. Ty i så fall skulle ju även den sats,
som Hägerström ej finner orimlig, nämligen "jag tänker, att jag är något
jämte föreställningen om mig varande", av samma anledning vara orimlig.
Härav kan man då dra den slutsatsen, att "jag" i huvudsatsen och i
bisatsen enligt Hägerström icke skall beteckna samma identiska något. I
själva verket är det väl också så, att då jag säger "jag tänker på mig",
så beteckna de båda uttrycken "jag" och "mig" olika moment i en serie
av tillstånd, vilken serie jag brukar kalla "mitt jag". Man kan säga, att
uttrycket "jag" användes som beteckning dels för sammanfattningen av
dessa tillstånd, dels också för vart och ett av dem. Vid varje reflexion över
sig själv, ställer man sitt jag, som är objektet för reflexionen, emot
reflexionen; det eller de tillstånd, som reflekteras, måste skiljas från det tillstånd,
det "jag", till vilket reflexionen själv hör. Det "jag", som reflekterar, och
det "jag", som reflekteras, beteckna icke ett och samma tillstånd, utan
skilda, ehuru med varandra sammanhängande tillstånd. Så måste saken
tolkas, om subjektivismens av Hägerström påpekande svårigheter skola
undvikas. — Är detta riktigt, betecknar uttrycket "jag" icke ett och samma
identiska något de båda gånger det uppträder i satsen "jag tänker, att jag
är blott föreställd", så gäller icke längre den motsägelse, som vi menade oss
finna i denna sats. Frågan, vad Hägerström menar, då han påstår, att denna
sats är en självmotsägelse, kvarstår.
Jag tror, att Hägerström har tänkt sig saken på följande sätt. Ordet "jag"
betecknar visserligen olika tillstånd de båda gånger, det förekommer i satsen
"jag tänker, att jag är blott föreställd". Men dessa tillstånd, som ju •— som
vi säga — tillhöra samma jag, måste sammanhänga med varandra i tid
och rum. Jag räknar dem till mitt jag, blott om de tillhöra en och samma
i rum odh tid givna organism. Om jag nu säger, att det ena tillståndet är
hlott föreställt, det andra existerar jämte föreställningen om det, så har jag
därmed sagt, att inga tidliga eller rumsliga relationer kunna bestå mellan
dem. Ty det blott föreställda tillhör icke det rumsligt-tidliga komplex, i
vilket det existerande ingår. Men är det iså, då kunna de båda tillstånden icke
tillhöra ett och samma jag. Satsen "jag tänker, att jag är blott föreställd"
är en självmotsägelfee, därför att det "blott föreställda" och det "eXiste- 365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
