Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1940 - Händelser och spörsmål - Rössel, James: Utrikeshandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål
ler Ryssland (Vita havet,
Mur-mansk) av varuutbytet med
amerikanska länder. Landtransporter
genom Tyskland till Schweiz, Italien
och Balkan kan sannolikt inte
påräknas i någon större utsträckning
under resten av året — en större
utsträckning av denna trafik hindras
f. ö. av de höga kostnaderna, som
bara kan betalas av högvärdiga
kvalitetsprodukter. Tidigare har en del
befraktning kunnat ske flod- och
kanalvägen från Leningrad till
Odessa vid Svarta havet f. v. b. till
Turkiet och andra främre-asiatiska
länder; denna väg är emellertid
både tidskrävande och — så vida inte
ryssarna visar sig mycket
tillmötesgående — skäligen dyrbar.
Exportsituationen är naturligtvis
mörkast för de industrier, som har
sin största marknad västerut;
särskilt gäller detta om
pappersmasse-och sågverksindustrierna, som nu
löper fara att mista även de
nordamerikanska beställningarna på längre
sikt. Tyskland kan utan tvivel
köpa cllulosa, och den finska
industrins kapacitet är starkt
reducerad efter kriget (även de
anläggningar som genom fredsfördraget
tillfallit Sovjet, ha i stor
utsträckning blivit skadade). Men det gäller
inte bara att avsätta produkter, det
gäller också att få betalt för dem. I
nuvarande läge består den
värdefullaste betalningen för vår utförsel av
viktiga importvaror, som vi behöva
för produktionen och som måste
införas utifrån: stenkol, mineraloljor
och textilråvaror. Om den svenska
exportindustrins leveranskraft kan
inga tvivel råda, men både den tyska
exporten och den ryska arbetar
uppenbart under mycket stora
svårigheter, vilket bl. a. medför att
leveranstiderna — ett av de allra
viktigaste villkoren för en importör som
betalar krigspriser — blir ganska
osäkra.
Den svensk-ryska handeln har de
senaste tre åren inte uppnått stort
mer än hälften å tredjedelen av
värdet under trettitalets början;
omsättningen gick då — i genomsnitt åren
1931—35 — till över 40 miljoner
kronor. Vår import dominerades
härvid helt av bensin och oljor,
medan exporten på Ryssland då liksom
nu inriktades främst på halvfabrikat
av stål, kullager och maskiner. Vid
en förestående utvidgning på nytt av
den svensk-ryska handeln måste
mineraloljorna åter komma i främsta
rummet: härutöver kan också
gödningsämnen och t. o. m. rysk bomull
nämnas som värdefulla importvaror.
Tidskriften "Svensk export"
framhåller som ett särskilt och länge
hyst önskemål av de svenska
exportörerna på Sovjet, att närmare
kontakt möj liggöres mellan de svenska
tillverkarna och de egentliga
avnämarna, d. v. s. de ryska fabrikernas
ledning. Detta hör säkerligen till de
viktigaste, i egentlig mening
handelspolitiska uppgifterna för den
svenska delegation, som den 13 maj
for till Moskva. Ekonomiskt
förtroende är nämligen det bästa tänkbara
medlet att uppbygga politiskt
förtroende.
Avspärrningen från
varutillförseln har i övrigt blivit långt mera
fullständig än man allmänt torde ha
räknat med vid årets ingång.
Konsumtionen måste nu ytterligare
regleras på viktiga områden, och vår
försörjning med fetter — både
mat-fetter och tvålfetter o. d. — får
regleras på längre sikt. Statskontrollen
över utrikeshandeln har redan gått
för halv maskin i några månader;
den får nu börja arbeta för fullt.
Avspärrningskrisen har i
verkligheten till följd, att valutakontrollen
381
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
