Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1940 - Tingsten, Herbert: Socialdemokratin och försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
► Partiledningen har genomgående varit
för-svarsvänlig. Partimajöriteten har svängt
mellan den absoluta avrustningslinjen och en
utpräglad försvarsvänlighet; för varje
svängning har den positiva ståndpunkten blivit
mera utpräglad och mera allmänt godtagen.
Herbert Tingsten
Socialdemokratin och försvaret
Liksom den liberala upplysningsfilosofi, från vilken den utgick,
eftersträvade socialismen fred och förbrödring mellan folken som ett villkor
för den enskildes välstånd och fria utveckling. I likhet med samtida och
föregångare inom liberalismen räknade man också med att målet låg inom
räckhåll; några årtionden av sociala och ekonomiska förändringar och av
en mot dessa svarande ideologisk nydaning skulle föra till det nya samhället.
I Marx’ stora perspektiv fick denna tankegång ett särpräglat uttryck.
Klasskampen och proletariatets seger var medlet, den från den statliga
tvångsordningen befriade internationella gemenskapen målet. Nationell
självhävdelse och nationellt försvar måste från denna utgångspunkt ses som hinder
på vägen, eller, i den mån det förstående historiska betraktelsesättet
övervägde, som element i en till undergången dömd samhällsform. Med denna
åskådning förmälde sig hos de socialistiska rörelserna i olika länder mera
enkla och konkreta synpunkter. Man angrep den bestående politiska regimen,
de ekonomiskt och socialt härskande grupperna; den stat, i vilken man
levde, identifierades med denna regim och dessa grupper. Skulle socialismen
hjälpa till att mot yttre fiender försvara sina inre motståndare, skulle de
utsugna låta uppfostra sig till skyddsvakt åt utsugarna?
En på kortare sikt byggd tankelinje hos Marx och andra socialistiska
teoretiker ledde till andra slutsatser. Frihetens princip gällde för folken
lika väl som för individerna. Så länge statliga organisationer funnes, borde
de omsluta sammanhörande individer, nationer. Hos undertryckta folk, såsom
tjecker och polacker, kunde därför inom vissa partier nationalitetskänsla
och socialism sammansmälta: först nationell enhet, sedan ett socialistiskt
samhälle. Hos folk, som icke lödo under främmande välde, blev motsvarande
tanke icke lika omedelbart väsentlig för de socialistiska rörelserna, men den
blev efter hand aktualiserad och medveten. Även socialismen måste, så att
416 säga provisoriskt, så länge indelningen i stater fortbestod, skydda den natio-
Tiden 7 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
