Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1940 - Tingsten, Herbert: Socialdemokratin och försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herbert Tingsten
gångar. Unga marxister inom partiet kompletterade den teoretiska
motiveringen: å ena sidan hade Marx hållit på nationernas självbestämningsrätt,
å andra sidan stode det nationella försvaret enligt den materialistiska
historieuppfattningen i ofrånkomligt sammanhang med ett visst stadium av
produktionssättets och samhällets utveckling.
För försvarsfientligheten inom partiet är karakteristiskt, att den ofta
uppträdde under den brutalt uppriktiga beteckningen försvarsnihilism; den
sökte icke skydd bakom det tvetydiga, i sig själv värdebetonade ordet
antimilitarism. Försvarsnihilismen framträdde emellertid i flera varianter.
Ungsocialismen representerade i stort sett förnekandet av själva den
nationella enhetens värde. Med stöd av Marx’ stora perspektiv talade man om
nation och försvar som den ideella och materiella sidan av överklassens
välde; för den sociala revolutionens anhängare måste alla väpnade
organisationer, som icke stodo i den revolutionära tankens tjänst, vara motståndare.
Ibland kombinerades denna tankegång med motiv, hämtade från Tolstoy
och andra av kristendomen påverkade pacifistiska författare. Det vore bättre
att i ädel resignation böja sig inför våldet än att förstöra sin själ genom
att bruka våld. Då det gällde undertryckning frän en främmande stats sida
ville man alltså tillämpa den teori om det tåligt burna lidandets värde, som
i den inre politiken förhånades som värn för klassväldet.
Även inom det socialdemokratiska ungdomsförbundet framträdde, särskilt
i det tillspetsade läget strax före och under världskriget, en principiell
försvarsnihilism. Den nationella enheten sades vara värdefull, men den
bestående, av kapitalismens politiska och sociala välde kännetecknade staten
förklarades icke vara värd att försvara. Med en extrem tillämpning av tanken
pä sambandet mellan reformer och försvar förkastade man varje försvar till
dess de socialistiska kraven uppfylldes. Denna linje var dock icke
förhärskande under ungdomsförbundets uppväxt- och genombrottstid. Den
dåvarande ledningen inom ungdomsförbundet — ur vilken partiets nuvarande
ledare till stor del rekryterats — var varken antinationell eller principiellt
försvarsnihilistisk. Dess rent negativa inställning till försvaret stöddes av
ett speciellt, för småstater tillskuret motiv. "Vad tjänar det till", var den
ledande tanken i agitationen. Ett litet land som Sverge kunde under inga
förhållanden försvara sig mot en sådan makt, från vilken angrepp möjligen
vore att befara. Det vore meningslöst med en militär organisation, ty denna
kunde med de resurser, som stode till buds, aldrig fylla sitt ändamål. I
denna argumentation åberopades ofta militära författare, som klagade över
försvarets otillräcklighet och stundom uppställde fordringar, som av alla
partier ansågos överdrivna eller i varje fall icke möjliga att tillfredsställa.
420 De "praktiska" försvarsnihilisterna krävde, att det militära försvaret skulle
Tiden 7 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
