Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1940 - Tingsten, Herbert: Socialdemokratin och försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialdemokratin och försvaret
slopas och ersättas med ett s. k. kulturförsvar. Sålunda skulle Sverge
neutraliseras och överenskommelser om mellanfolklig skiljedom åvägabringas för
att säkra freden överhuvud. Därjämte fäste man stora förhoppningar vid
de tankar på en internationell aktion från arbetarnas sida, närmast i form
av generalstrejk, som på Internationalens kongresser framfördes som ett
medel mot krig men som här icke vid något tillfälle vunno mera allmän
anslutning.
Den givna karakteristiken avser endast att erinra om de huvudsakliga
argumentationslinjerna inom olika riktningar; den är schematisk och ensidig.
Den väldiga propaganda mot försvaret, som under dessa år fördes, rörde
sig i det hela med de mest skilda motiv. I en och samma broschyr, i ett
och samma tal, kunde många skiftande och delvis motsägande tankegångar
sammanföras. Kriget var ohyggligt och meningslöst. Det svenska försvaret
var väsentligen ett försvar för den svenska överklassen. Arbetarnas ställning
försämrades socialt och ekonomiskt genom försvaret, som omöjliggjorde
kulturella och socialpolitiska reformer. Rustningarna medförde risk för krig
men skulle i händelse av ett krig visa sig värdelösa. Inriktningen på militära
ansträngningar undergrävde nationen moraliskt och fysiskt. Militarismen
med dess subordination, dess isolering av soldaterna, dess anda av brutalitet
och snobberi hindrade arbetarklassens och socialismens frammarsch. "Om
du vill fred, så bered dig för fred". "Arbetarna ha intet fädernesland."
"Arbetarklassen har intet att förlora utom sina bojor." "Inte en man, inte
ett öre åt militarismen." Alla dessa tankar och slagord riktades till
människor, som voro missnöjda med sin ekonomiska och sociala ställning, som
vänj t sig vid att i de styrande se förtryckare och fiender, som voro benägna
att i försvarsutgifterna och värnplikten se onödiga personliga uppoffringar.
Den långa freden i Europa kom de stora massorna att i ett krig se något
orimligt och overkligt. Några utrikespolitiska mål — utom fredens
bevarande — funnos icke, som kunde samla folket, och ett angrepp utifrån
tedde sig, med tanke på att inga konkreta friktionspunkter förelågo, som
en dimbild, frambesvuren av överklassagitatorer som bakgrund för
egoistiska rustningskrav.
Det har redan nämnts, att en ändring i stämningen inträdde efter
krigsutbrottet. De försvarsvänligas auktoritet ökades. Det krig, vars möjlighet
många förnekat, var en realitet. Det kunde knappast betvivlas, att den
svenska krigsmakten var av värde för upprätthållande av landets neutralitet,
dels genom att beivra direkta neutralitetskränkningar, dels genom att avhålla
från anfall och övergrepp. Den principiella försvarsnihilismen kunde icke
upprätthållas annat än av ett klart revolutionärt parti och den försvann ur
socialdemokratin med vänstersocialismens utbrytning. Men även den prak- 421
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
