Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1940 - Jonsson, Thorsten: Arbetardiktaren Martin Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thorstpn Jonsson
som en kulturens budbärare, samtidigt som han hade en klar blick för
rörelsens begränsning.
Och han skrev Guds vackra värld. Det är, kan man säga, en historia om
ondska, om ångest, om förfall. Också det som den boken berättar om är på
en gång sett utifrån och initierat. Men här har tillkommit något nytt, en
djupt personlig upplevelse som sätter sin prägel på berättelsen. Det bästa
i Guds vackra värld är skrivet inifrån och utåt, bygger inte på det författaren
vet om människor och förhållanden utan på vad han vet om sig själv, om
människan. I denna bok nedlade han sina erfarenheter av människosjälens
räckvidd. Han hade vänt sig inåt och sett ljus och mörker, styrka och
vanmakt, form och undermänsklig formlöshet. Guds vackra värld gestaltar ett
dubbelperspektiv; den är ett slags psykologiskt berglandskap, och man
får både se det solbelyst och välordnat, ur bergbesligarens energiskt muntra
synpunkt, och se det skuggtyngt, dimrått, underjordiskt dunkelt, ur den djupa
klyftans synvinkel.
I kompositionen av detta stoff ville Martin Koch gestalta den paradox,
som gör det möjligt för människan att leva vidare trots insikten om att detta
liv inte är tryggt, att "intet är som du ser" — för att låna Edith Södergrans
formulering. Man kan inte säga att detta helt lyckades i romanen.
Motsatserna står ibland oförmedlade, och iden insikt om enheten, som skymtar, har
inte genomträngt hela verket. Martin Koch gjorde senare ett försök att förena
paradoxen pä ett nytt sätt, i den symboliska romanen Legend. Den innehåller
partier som hjälper en att förstå Martin Kochs verk men är i det stora hela
förfelad, kanske beroende på att den från Maeterlinck och de svenska
nitti-talisterna lånade form, som Martin Kock här utnyttjade, inte räckte till för
att gestalta den verklighet han upplevde.
Efter Guds vackra värld skrev Martin Koch endast två böcker av betydelse.
Den ena är Fromma människor, ett journalistiskt arbete om den svenska
folkliga religiositeten, där han med stark inlevelse skildrar människor som i
den enkla fromheten funnit sin livsparadox. Den andra är den i fjol utgivna
självbiografiska boken Mauritz. Den är ljus men på ett sant vis; den skildrar
ungdom, som ännu bara har snuddat vid den tunga upplevelse Guds vackra
värld handlar om. I den finns ett par kapitel pojkskildring, som hör till det
bästa svensk litteratur har att bjuda på i den genren.
Martin Kochs verk är alltså viktigt och betydelsefullt på två sätt. Han
var social reporter, den första vi hade som var kunnig och styv. Och han
var psykolog, en orädd människokännare. Som stilist hade han både sina
goda och dåliga sidor. Hans stil var frisk; ibland var det något av den
strindbergska schvungen över den. Han skrev en dialog som är anmärkningsvärd
436 genom den slagkraft med vilken den återger det låga vardagsspråket. Här
Tiden 7 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
