Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1940 - Jödal, Ole: Utrikeskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Itrilieslirönika 5 10 1940
Frän svensk horisont förefaller världshändelserna nu att utspela sig i
skilda rum. Vår närmaste omgivning domineras av det tyska
kontinentalherraväldet, som i väster skär av vår förbindelse med den övriga världen. I
öster sträcker sig den vidsträckta Sovjetunionen, om vars syften och
maktresurser det råder en allmän osäkerhet.
Inom den tyska sfären fortsätter utvecklingen att alltmera påverkas av
Tysklands maktställning. Under de senaste veckorna har detta förhållande tagit
sig uttryck bl. a. i Rumäniens styckning och omvandling till en "legionär"
stat. Härigenom kan Tyskland sägas ha nått fram till Svarta havet, där det
möter Sovjetunionen, som i sin tur efter att ha fått tillbaka Bessarabien har
en gräns längs Donau och gör anspråk på att få ett ord med i laget vid
flodtrafikens reglering.
I den norra delen av det tyska krigsväldet har en allvarlig förändring
genomdrivits. På grundvalen av en fullmakt från Hitler har rikskommissarie
Terboven avsatt konung Haakon av Norge och den landsflyktiga
Nygårds-voldregeringen. Vidare har samtliga politiska partier utom det som kallar sig
Nasjonal Samling förbjudits och en styrelse av "kommissariska statsråd", till
stor del quislinganhängare, har tillsatts. Rikskommissarie Terboven har
förklarat att den enda vägen till Norges framtid nu går över Nasjonal Samling.
De förhandlingar, som länge förts med de olika politiska partierna har tjänat
till att skaffa Terboven material för att kompromettera partiledningarna i
folkets ögon. På norskt håll hade man gjort långtgående eftergifter, men då man
inte ville utlämna allt avbröts förhandlingarna och stortingets representanter
anklagades sedan för gjälvuppgivelse. Norges folk har sålunda skänkts en
regim, som på förhand åtnjuter förtroende endast från en ytterst obetydlig
del av folket. Ockupationsmakten räknar måhända med att detta förtroende
skall infinna sig i efterhand. Det är ännu okänt vilka hjälpmedel man ämnar
använda för att nå ett sådant resultat, liksom det är svårt att förutse vilka
verkningarna kan komma att bli. När man betänker tyskarnas eget sinne för den
nationella känslans roll i ett folks liv och deras stora intresse för nordiskt
kynne, måste man dra den slutsatsen att de haft mycket allvarliga skäl
att tillgripa en så våldsam åtgärd fär att befästa sin maktställning på
baslinjen Nordsjön—Atlanten—Ishavet. 457
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
