Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1940 - Jödal, Ole: Utrikeskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZJtrikeskrönika
räkningen, nämligen den att det i den nu givna situationen inte räcker med
resurser av råvaror och människomaterial. Resurserna måste vara förädlade —
om nu det ordet skall användas i detta sammanhang — till ett slagfärdigt
krigsinstrument. Detta krigsinstrument måste redan nu vara så starkt att det
kan användas att vinna tid med, om överlägsenheten i resurser skall kunna bli
en militär överlägsenhet. England hade enorma resurser, men var långt ifrån
färdigt för krig för ett år sedan. Med USA förhåller det sig på liknande sätt
både när det gäller det egna försvaret och leveranserna till England.
Resurserna är enorma och det är i och för sig fullt genomförbart, när president
Roosevelt talar om att producera 50,000 flygmaskiner eller när Ford talar
om 1,000 plan om dagen. Det gäller bara inte nu. Den vederhäftiga
amerikanska tidningen Fortune beräknar 1940 års amerikanska produktion av
stridsflygmaskiner av alla slag till 6,000. Och enligt vad som nu kan
förutses kan tillverkningen under 1941 knappast bli mycket större än 15,000
plan. Förklaringen till detta ligger i att det behövs tid för att bygga upp en
masstillverkning av en sådan vara som flygmaskiner. Detroit massproducerar
bilar som det gör på grund av att det har 25 års erfarenhet bakom sig. Den
tyska flygindustrin har åtminstone 5, kanske 7 års målmedvetet och
planmässigt arbete att bygga på. Men USA hade till helt nyligen över huvud taget
ingen flygindustri i den bemärkelse som bilindustrin och stålindustrin är
industrier. Produktionen har arbetat för tre avnämare: en privat marknad, som
försvann 1929, trafikflyget, som ännu i dag endast sysselsätter 450 maskiner, och
försvaret, vars anslag under åren 1927 till 1937 i genomsnitt var 23,500,000
dollars per år, eller ungefär den summa, som General Motors annonserar för
på ett år.–Detta förklarar varför USA inte haft några möjligheter att under
början av kriget sälja solförmörkande eskadrar till England. Men redan nu kan,
enligt Fortune, de amerikanska leveranserna börja tynga ned vågskålen till
Englands fördel — därför att Englands egen flygplansproduktion nått en så
hög siffra per månad att det behövs ett relativt litet tillskott för att jämna
ut skillnaden med den tyska produktionen.
Den stora frågan om krigets fortsatta utveckling är fortfarande om
England kan vinna tid. Svaret på den frågan är väl samtidigt svaret pä frågan
om även detta krig skall utveckla sig till ett långt världskrig. En sådan
utveckling är Moskvas spådom även inför den nya tremaktspakten, som ju
betänkligt liknar en förstärkning av den gamla antikominternpakten, men som den
här gången åtföljts av högaktande bugningar för det neutrala eurasiatiska
livsrummet.
Ole Jödal
459
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
