Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1940 - Wellander, Erik: Bottenskolan än en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bottenskolan än en gång
Till förmån för principen "över varandra" åberopar herr Helger Comenius,
Anders Fryxell, Fridtjuv Berg och skolkommissionen. Det är en
vördnadsvärd tradition, men skall den binda utvecklingen för all framtid?
Fridtjuv Berg var en trogen lärjunge till den banbrytande tyske pedagogen
Diesterweg. Hans insats var framför allt att han liksom Diesterweg hos sitt
lands lärare väckte ett utpräglat ståndsmedvetande. Hans begränsning låg
däri, att han säg allt från den sexåriga folkskolans horisont. Det är en
alltför trång syn för den som vill skapa framtidens nationella enhetsskola.
Olyckan är, att vår folkskola efter Fridtjuv Berg icke ägt någon
självständig tänkare, som förmått tillägna sig den nya tidens idéer på skolans
område och tillämpa dem på våra svenska skolproblem. Det är som om
botten-skoledoktrinen lagt en förlamande tyngd över all fri tankeverksamhet i dessa
frågor.
Den påtvungna stagnationen i den pedagogiska utvecklingen har sin grund
i bottenskolevännernas frågeställning och hela syn på skolorganisationen. Vill
man förstå denna syn, så måste man tränga till botten med saken, man måste
gräva sig ned igenom de skikt av beslöjande och förskönande synpunkter,
av sociala motiv och pedagogiska argument, som senare tider avsatt och
som nu dölja den egentliga grunden. Man måste gå tillbaka till det klassiska
dokumentet i ämnet, Fridtjuv Bergs skrift om bottenskolan av år 1883. Och
man måste ha i minnet tidsläget, sådant det då tedde sig för folkskolans
lärare, vad Svensk Lärartidning med anledning av Sveriges allmänna
folk-skollärarförenings sextioårsjubileum uttrycker med orden: "Ringa till
torftighetens understa gräns var folkskollärarnas ekonomiska och sociala ställning,
när den svenska folkskolans lärare samlades i Sveriges allmänna
folkskol-lärarförening." Ingen som något känner svensk skolhistoria och svenskt
bygdeliv i äldre tid vill beteckna denna beskrivning som överdriven.
Utgångspunkten för Fridtjuv Bergs argumentering för bottenskolan är nu denna:
"Först och främst måste hon (folkskolan) så inrättas, att hon drager
förmågor till lärare- och lärarinnekallet; lyckas detta, så är det väsentligaste
gjort, och det övriga skall komma liksom av sig självt. Men de
uppoffringar, som härför äro av nöden, skola aldrig göras, såvida hon ej med
brinnande intresse omfattas av hela folket, således även av de
inflytelserikare samhällsklasserna, och detta blir aldrig fallet, så länge staten
fortsätter att upprätthålla rikare utrustade parallellskolor, som tävla med
folkskolan samt undanrycka henne dessa samhällsklassers barn och därmed så
gott som hela deras intresse för folkskolans höjande."
Här blottas alltså för de invigda — Fridtjuv Bergs skrift är ett
sammandrag av anföranden, hållna inom Stockholmskretsen av Sveriges allmänna
folkskollärarförening — grunden till bottenskoleideologien. Det är en kår- 473
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
